Vintergatan 3: Läget den 25 mars

Bygget 2015-03-25 16.08Hä rör på seg, sa gubben och snöt sig i gardinen. Bygget på Vintergatan i gamla Sumpan går stadigt framåt, även om man sinkas ibland av oförutsedda händelser. En gammal elkabel dök oväntat upp och låg i vägen vid arbetet med husgrunderna. Men det är fixat. Tobin Properties meddelar att stom-montaget väntas pågå fram till september månad. Det blir ny och bättre gatubelysning, och fjärrvärme och datakablage skall nydragas. Materialtransporterna till bygget går från Ekensbergsgatsidan, och det tackar vi för som bor här redan på Vintergatan. Det ser ut att kunna bli en trivsam hörna av Sumpan.

Bellman skulle ha varit med idag – han red ofta fram och åter bakom det stora kontorshuset ni ser, på Ekensbergsvägen som då på Gustav III:s tid var landsvägen väster ut ur den kongliga huvfudstaden. Vart var han på väg? Jo till vännen på Bällsta Gård för att lira luta i vönnernas lustiga lag…

Publicerat i Miljö, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Väderkvarnarna och Saudiavtalet

valter_muttMan väljer sina strider. Och Mp valde, liksom vänsterpartiet. Under de senaste veckorna har vi sett två företrädare för Mp framträda i media med bravur och konsekvens. Inget hymlande och inga krumbukter. Raka puckar – avtalet med Saudierna måste avslutas. Ordföranden i EU-nämnden Carl Schlyter och MP:s utrikespolitiska talesman Walter Mutt är två av partiets viktigaste idébärare. De tog fajten.

Är det inte dags nu att Aktuellt byter ut en del av programledarna som inte håller måttet. Maken till schablonmässiga frågor och analyser får man leta efter. Låt förnya och pensionera. Rapport har en klart bättre nivå på sin journalistik. De minidebatter av typ hundhetsning som Aktuellt arrangerar kan med fördel utgå. Gör lugna debatter i normalt röstläge i särskilda program – likt dem som sänds i SvT Forum på eftermiddagarna. Där ser vi pålästa programledare som lugnt lotsar och formulerar kloka följdfrågor, istället för att höja rösten, avbryta och gapa för att till varje pris driva fram konstlad dramatik. Politik får inte reduceras till ett erbarmligt skådespel. Agenda kör förresten samma låga debattkoncept.

Publicerat i Försvaret, Media, Miljö, Politik | Märkt , , , , , , , ,

Vid Vintergatans slut…

Vinterg SbgNu börjar huskroppar resa sig längst ner vid Vintergatans början, i Sundbybergs utkant mot Solna. De väldiga kranarna lyfter det ena betongelementet efter det andra på plats, nästan som ett lego. Ingen murslev och inga tegelstenar i sikte här. Planerad inflyttning i höst. Takterrass med orangeri och utekök utlovas av kommunen, fastighetsbolaget och mäklare. Bostadsrätter förstås, de torde vara tjingade redan. Inflyttning i höst…

http://www.vintergatan3.se

Publicerat i Kultur, Miljö, Politik | Märkt , , , , , , , ,

Uppfriskande satir på Liljevalchs 2015

Public Transportation by Emelie LarssonNär media flödar av krigsrapporter och flyktingar, och tiggare ber om vår uppmärksamhet i gaturummet, är det skönt att ta en promenad från Karlaplan ner mot Djurgården i vårsolen. Och si på sjutton, i väntan på mitt sällskap, upptäcker jag att det finns en gatstump som heter Erik Dahlbergs alllé där jag kommer upp ur underjorden. I vårljuset upptäcker jag strax, på en stolpe, att jag också befinner mig på Gösta Bohmans plats. Mådä, antagligen bodde han väl här intill en gång, den gamle högerledaren. På en tung sockel intill står en monumental skulptur av en rovfågel. En örn? Runt om på sockeln finns inskriptioner som associerar till flyg. På baksidan av sockeln längst nere vid marken en skylt. Det är Carl Milles som gjort fågeln, och Aeronautiska sällskapet är med på ett hörn också. Så vandrar vi i vårsolen nedför Narvavägen som på 1880-talets kartor bara var en lätt skissad allé. Denna del av Östermalm hade länge dominerats av militära garnisoner och övningsfält, men byggdes sedan ut med rasande fart fram till sekelskiftet.

Det är sportlov i Stockholm, och ganska mycket folk rör sig kring Liljevalchs när vi anländer kring lunch. Entrébiljetten kostar hyggliga tio riksdaler. I stora salen hänger en enorm oljemålning av Karola Messner, som ingen kan undgå att stanna upp vid. Hon kallar den Världsteater, och nog kan vi ofta uppleva politiken som en teaterscen. Jag tänker osökt på Tolstojs filosofiska funderingar kring detta i hans roman Krig och Fred. Vem eller vad är det som skapar historien, är det enskilda individer/makthavare, eller mer eller mindre oundvikliga processer som ligger inbyggda i tidsandan? Vi vandrar vidare in i salarna. Där finns experiment i olika material förstås, rena oljemålningar dominerar knappast längre i salongerna. Tuschlaveringarna är alltid trevliga att se, och framför allt stannar man gärna till vid skulpturer och bilder med knorr. I salen med de tre fönstren ler vi många åt Charlotte Sachs‘ julgransdiktatorer med hövven uppochner, Rebecka Llerenas mjukbesvansade bollkatt, Max Ströms vassa politiska affischer – och barnen pekar förtjusta eller förskräckta på det zombiliknande hovfolk som likt schackpjäser flockas framför sin kung Ubu, i Stefan Bennedals kusliga utformning. Anne Carlquist leker kul med animation (av virkad spets!), och Yvonne T Larssons tre barnskulpturer i kritvitt får mig att stanna upp och reflektera. Erika Franssons idé att plåta några kvinnors bröst när de vackert faller ned ur två kartonghål, väcker muntra kommentarer från kvinnor i publiken som där flockas. Kvinnorna är förresten i förkrossande majoritet  bland besökarna denna dag, precis som förväntat. Tove Krabos hotfulla industrilandskap, och Åsa Landströms fjättrade nallar är också tungt talande kommentarer till världen 2015.

Jag frågar mitt sällskap vilket av alla alster hon skulle valt att ta med sig hem. Och det visar sig vara samma collage av Emelie Larsson som jag själv gillade. Kanske påverkade vi varann när vi kommenterade bilden. Den var både uppfriskande och snyggt uppbyggd. Jag höll själv på och lekte med collage ett tag när jag var 20-25, dvs under åren på universitetet. Emelie om sin Public Transportation:  ”Jag är född i Karlstad 1985 och växte upp i Forshaga. Sedan hösten 2010 har jag bott och arbetat med min konst på heltid i Berlin.” Avslut med käk intill, och den blå spårvagnen till Nybroplan.

Publicerat i Barn, Historia, Konst, Kultur, Miljö, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , , , , ,

Lördagsintervju med genomtänkt Ebba (kd)

Ebba B-TEfter riksdagsvalet i höstas har den politiska parnassen genomgått kraftiga konvulsioner. Ut på arenan träder nya aktörer. Det känns befriande. Under många år av försiktigt – för att inte säga räddhågat – tassande i kulisserna, medan firma Reinfeldt & Borg krympte politiken till förvaltning, känns det som opportunisternas tid är ute. Viskningar kan ersättas av rop.

Lördagsintervjun med Ebba Busch Thor var intressant. Här hörde vi en journalist låst i gammalt slentriantänkande och full av klichéer om vänster och höger, bemötas av en genomtänkt politiker full av självständigt nytänk. Bara att gratulera kd om de nu väljer Busch Thor till ny partiledare i vår. Moderaterna och Folkpartiet har anledning att se upp. Jag har länge ansett att Kd på sikt har en starkare ideologisk plattform i Sverige än det konturlösa Centerpartiet, som för länge sedan passerade zenith i svensk politik. Att Busch Thor har engagemang och erfarenhet av äldrefrågor är en extra merit.

När ska anrika vaggan Uppsala få fram framstående lag även i fotboll, bandy och hockey – ja si det är en annan fråga!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Uppsala_l%C3%A4n

Publicerat i Äldreomsorg, Historia, Media, Politik, Religion | Märkt , , , , , , , , ,

Maigret et Modiano

Le ChatJust läst ut min första Modiano. Lilla smycket – en pocket. Mersmak. När jag har följt kommissarie Maigret i alla hans utredningar, så finns Modiano. Jag behöver inte lämna Paris. Det är Paris och dess kvarter som är kvintessensen i både Simenons och Modianos böcker. Där finns en släktskap. Det finns skillnader också. Modiano orienterar hela tiden i minnet. Likt en släktforskare kartlägger han de fragmentariska, suddiga och gåtfulla minnesbilder av ett förflutet som han vill tvinga upp till ytan. Det förflutnas skuggor är ständigt närvarande. Med Simenons Maigret är man hela tiden i ett tryggt nu. Och han har sina trogna drabanter Lucas, Janvier, lille Lapointe etc.

Nu återvänder jag till Simenon 1967 – året före den stora studentrevolten 68. Ett vägskäl i europeisk historia. Dock inte till kommissariens utredningar. Romanen Katten (Le Chat) är filmad med Jean Gabin och Simon Signoret – två tunga ess i fransk film. Kanske är det bra att jag inte har sett filmen. Under tiden väntar Modiano i gränden. År 1967 blev Modiano 22 år. Kanske läste han då Simenon, eller stod på barrikaden? Modiano romandebuterade året därpå  -1969 med Place de l’Etoile.

http://www.dn.se/dnbok/vad-ska-man-lasa-jonas-thente-tipsar-om-bocker-av-patrick-modiano/

Publicerat i Litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Skaka tass räcker inte till 2022…

skaka tass 2En märklig situation råder nu i riksdagen. Den så kallade Decemberöverenskommelsen har slutits mellan regering och fyra allianspartier i oppositionen. Men hur förankrad är den i respektive berörda partier, och bland berörda partiers väljare? En kan inte så noga veta, sa björnen Puh med sin lilla men självkloka gärna. Redan efter någon månad är dessutom en av handskakarna på väg att lämna sitt ledarskap. Och redan under kommande mandatperiod kommer världen och landet att förändras mer än vi nånsin kan prognosticera. Det är alltså en överenskommelse som snart passerat bäst-föredatum. Syftet var gott, men nu må riksdagen under tiden se över konstitutionen, och i lag förtydliga spelreglerna. Panta rei, sa filosofen Herakleitos: ” ”Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod. I samma vatten stiger vi och stiger vi icke, det är vi och det är icke vi”. (Foto från DN)

Publicerat i Historia, Litteratur, Politik | Märkt , , , , , , , , , , ,

Musikens pärlor (17): Gunnar Wiklund – Minns du den sommar…

Wiklund G Jomenvisst, minns vi den sommarn, och vissa andra somrar. De där som fått ett speciellt skimmer omkring sig efteråt i minnets spegel. Man visste, att nu är det sista gången. Aldrig kommer jag att återvända. Varje gång jag hör Gunnar Wiklund sjunga om sin sommar, så ser jag en stig jag vandrade för sista gången. En sommar i ungdomen som innebar slutet på skoltiden, och ett okänt arbetsliv som väntade mig.

Stigen med sina knotiga trädrötter som vi trampade och cyklade så många gånger under 3-4 år, leder upp från sjön Fängen. Man korsar landsvägen, och når genom skogen tillbaka till Norra Sonarp. Det är 60-tal och jag har vikarierat som kamrer på Hooks Herrgård. Studentexamen är fixad, och studier på universitetet väntar. Inga fler somrar med kräftfisket, alla de vuxna som uppsluppna barn, smålänningar och stockholmare fraterniserande, skratt i ösregn, den långa roddturen långt bort på sjön och landstigningen sent i skymningen. Nackandet av tuppkycklingarna ”furiren” och de andra, vid den gamla brunnen med hävstångshink. De stora lokorna, lurande med luftpistol på mössen under uthusen, lillstugan, kallkällaren. Traktorkörning och hundskall, pilkastning och trätäljande i vedboden. Summertime, and the living is easy på transistorradion, dåsande i solstolen med de andra. Folkparken i Huskvarna med farsans vita Amazon med mörkblått tak – den bästa bil han haft. The Spotnicks på scen. ..

Pär Rådström skrev den vackra texten till Minns du den sommarn, och Pär minns jag för hans fina sommarprat i radion om resor och människor han mött. Jag läste också hans roman Översten. Han gick bort alltför tidigt. Gunnar Wiklund från Boden sjöng med den mörka mjuka röst som har allt det vemod som hör till bilden, till en stilla gitarr:

https://www.youtube.com/watch?v=fs4IJ7xYJEs 

http://gunnarwiklund.se/minnen.html

Svensk Mediedatabas: Minns du den sommar = Greenfields / T. Gilkyson, R. Dehr, F. Miller, P. Rådström

Publicerat i Litteratur, Media, Musik | Märkt , , , , , , ,

Ett grönare Sumpan?

Vintergatan, Sundbyberg 2015-01-05

Miljöpartiet i Sundbyberg som nu tillhör kommunens opposition i fullmäktige, berättar i ett färskt nyhetsbrev om hur de vill se Sumpan under den kommande mandatperioden. ”Här kommer en liten rapport från budgetfullmäktige 17/12-14. Samtliga Miljöpartiets Att-satser med två undantag bifölls! De två att:satserna som avslogs i kursiv stil nedan). Miljöpartiet fick också igenom ett stort antal att:satser tillsammans med M och FP. Nu börjar arbetet med att som opposition vara uppmärksam och driva på för att dessa uppdrag genomförs av den styrande minoriteten.”

Kommentar: Synd att inte Jonas Nygren och övriga kommnledningen ville anamma målsättningen med en fritidsgård i varje stadsdel. Det är ett utmärkt förslag. I övrigt ett mycket ambitiöst och välskrivet Mp-program att döma av nedanstående att-satser. Det enda jag personligen reser ragg inför är ytterligare förtätningar och byggande på höjden! Bort det! Om socialdemokraterna och moderaterna m.fl totalt vill förändra Sumpans karaktär av småstad förvånar inte, men Miljöpartiet skall inte, och bör inte, medverka till mer förtätning, skyskrapor och slik miljöförfulning…

Miljöpartiets yrkanden i budget för Sundbybergs stad för 2015

Att:satser för Kommunstyrelsen

  • Sundbybergs stad blir medlem och aktiv part i SKL:s nätverk för förebyggande av korruption och mutor
  • Kommunstyrelsen uppdras att ta fram en informationsstrategi vad gäller politiska beslut med syfte att nå fler invånare och därigenom få ökad delaktighet
  • Förbättra stadens upphandlingspolicy med direktiv om hållbarhets- och sociala krav inklusive klausuler mot diskriminering och för etiska krav, uppföljning samt dialog med upphandlade företag. Alla företag ska kunna delta i och vinna upphandlingar från staden
  • Alla investeringars beslutsunderlag ska finnas redovisat dess ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser
  • Verka för att alla verksamheter Hbtq-certifieras (information och utbildning)
  • Vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla visionen om staden som fossilbränslefri 2020
  • Grönområden, områden med strandskydd och av riksintresse måste i hög grad skyddas mot exploatering. Tex bevara Kymlinge.
  • Säkra ett normkritiskt förhållningssätt i alla verksamheter och att införa samlat program för att motverka stereotyper när det gäller kön, etnicitet, socioekonomiska förutsättningar, funktionsnedsättning, religion och sexuell läggning

Att:satser för Grundskole- och gymnasienämnden

  • Satsa på högre lärarlöner, i nivå med övriga Stockholmskommuner
  • Tillföra mer personal
  • Ge tidigt stöd till barn med särskilda behov
  • Renoveringen av stadens skolor måste prioriteras före alla andra investeringar i renovering. Syftet är att i samverkan med Stadsmiljö- och tekniska nämnden modernisera skollokalerna, skapa en god arbetsmiljö, och energieffektivisera byggnaderna
  • Införa giftfri grundskola, (fortsätta det framgångsrika arbetet med att giftsanera förskolorna och ta bort gifterna också i grundskolan)
  • Skolorna ska ha tillagningskök, för hushållning med maten och att kunna servera vällagad, ekologisk och näringsrik mat
  • Skolgårdarna ska vara rymliga, gröna och inspirera till rörelse och lek
  • Etablera ny gymnasieskola i Sundbyberg

Att:satser för Förskolenämnden

  • Minska grupperna, max 15 barn per grupp i dialog med personal
  • Maten lagas på plats, högre andel ekologiskt
  • Förskolornas gårdar ska vara trygga, gröna och inspirera till rörelse och utforskande lek
  • Vid nybygge av förskolor ska endast giftfria byggmaterial användas
  • Verka för att normkritisk pedagogik tillämpas och ett aktivt arbete bedrivs så att barnomsorgen blir en mer jämställd arbetsplats där traditionella könsmönster motverkas
  • Samverka med Stadsmiljö- och tekniska nämnden kring renovering och underhåll av stadens förskolor

Att:satser för Äldrenämnden

Öka personaltätheten och satsa på kompetensutveckling

  • Utöka brukar- och personalinflytandet
  • Maten till äldre ska vara näringsriktig, närodlad och serveras i inbjudande miljö
  • All äldreomsorg i Sundbyberg ska vara hbtq-certifierad, och tydligt arbeta med jämställdhet och mot diskriminering (information och utbildning)
  • Införa avdelningar med flerspråkig personal
  • Planlägga ett arbete för giftsanering av stadens äldreboenden
  • Utveckla ett verktyg som hjälper stadens personal att bedöma vårdbehov jämställt
  • Starta friskvårdsprojekt för äldre i samarbete med pensionärsorganisationerna

Att:satser för Social- och arbetsmarknadsnämnden

  • Erbjuda sommarjobbsplatser inom alla verksamheter och förlänga anställningstiden från två till tre veckor (Avslag)
  • Fortsätta verka för kontroll och uppföljning av vuxenutbildningen
  • Utforma upphandlingar med tydliga miljö- och sociala krav, småföretagare ska ges möjlighet att delta i och vinna upphandlingar från staden. Upphandlingspolicyn ska stötta lokalproducerade varor och tjänster.
  • Kartlägga de arbetssökandes behov och skapa individuella lösningar
  • Införa flera spår inom SFI med nivåanpassning

Att:satser för Kultur- och fritidsnämnden

  • Fortsätta utveckla försöken med ungdomsbudget i kommunal fritidsverksamhet
  • Erbjuda fler möjligheter till spontanidrott i parker, bostadsområden och på skolgårdar
  • Införa en fritidsgårdsgaranti, minst en fritidsgård i alla stadsdelar (Avslag)
  • Fördelningen av resurser i stadens fritidsverksamhet ska vara jämställd
  • Se över taxorna för Allaktivitetshuset för ökad tillgänglighet
  • Föreningar som får bidrag av staden ska ha en värdegrundsplan med mål om jämställdhet, antidiskriminering och mot matchning och toppning. Mål och åtgärder mot elitsatsning ska gälla barn under 15 år.

Att:satser för Stadsmiljö- och tekniska nämnden

  • Miljöcertifiera alla ny- och ombyggnationer
  • Prioritera gående, cyklister och kollektivtrafik framför biltrafik i stadsplanering
  • Höja ambitionsnivån för snöröjningen genom att på huvudstråk sträva efter snöfria trottoarer och cykelbanor
  • Förtäta, bygga på höjden och bevara befintliga grönytor och naturområden
  • Energieffektivisering ska vara högprioriterat vid renoveringar och nybyggnation
  • Bygga fler gröna hyresrätter med låga och rimliga hyror

Att:satser för Förvaltaren

  • Förvaltaren behöver öka möjligheten till sociala förturer
  • Underhållet av bostäder sker i dialog med de boende utifrån standardalternativ för renovering
  • Skapa mångfald av boendeformer i alla stadsdelar
  • Bygga fler hyresrätter med låga och rimliga hyror
  • Energieffektivisering ska vara högprioriterat vid renoveringar och nybyggnationer

Att:satser för Norrenergi

  • Norrenergi ska i huvudsak satsa på förnyelsebar energi
  • Säkra bra miljöval
  • Hålla en rimlig anpassad prisnivå

Att:satser för Sopsugen

  • Utveckla och samla all Sopsugsverksamhet under ett tak
  • Frigör bolaget från Förvaltaren

Källa: Politiska sekreteraren (mp): sara.ridderstedt@sundbyberg.se

Publicerat i Äldreomsorg, Äldreomsorg, Barn, Kultur, Miljö, Politik, Skolan | Märkt , , , , , , , , ,

Rather be – mest spelad i P3

Jess GlynneJess Glynne? Råkade på SR:s hemsida se vilken låt som spelats mest i P3 år 2014, och eftersom jag är en nyfiken själ som gärna vill veta vad våra ungdomar lyssnar på, så hittade jag en video på YouTube med brittiska elektro-gruppen Clean Bandit (suck, alla dessa kryptiska namn). Videon var välgjord. Den är gjord av gruppen och visar unga Haruka Abe  i olika Tokyo-miljöer.

Bandets kommentar: ”The video is about a Japanese fan of the band who becomes delirious and has hallucinations of band members and our logo appearing unexpectedly in her daily life as a chef. Filming in Tokyo was an amazing experience: we spent almost a week there and everyone was so helpful. We made it ourselves as always, which was quite scary as we’ve never produced anything so far away before. We had a bit of trouble filming the scene on the train though. Turns out it’s considered incredibly rude to make noise on a train so when we started dancing around to the track in the carriage with the extras, it didn’t go down well! Got shouted at.” (Wikipedia)

Videon släpptes 5 december 2013, och har sen dess haft runt 200 miljoner ”views”. Rather be skrevs av keyboardist Jack Patterson, Nicole Marshall och James Napier , och producerades av gruppens cellist Grace Chatto, och Jack Patterson.

Mest spelade låtarna i P3 2014 (topp 15)

  1. Rather Be – Clean Bandit feat. Jess Glynne
  2. Waves (Robin Schulz Remix) – Mr. Probz
  3. Stay With Me – Sam Smith
  4. Stay High (Habits Remix) – Tove Lo & Hippie Sabotage
  5. Prayer In C – Lilly Wood & the Prick & Robin Schulz
  6. My Silver Lining – First Aid Kit
  7. Happy – Pharrell Williams
  8. A Sky Full Of Stars – Coldplay
  9. Halmstad – Linnea Henriksson
  10. Younger – Seinabo Sey
  11. Rude – Magic
  12. Do It Again – Röyksopp & Robyn
  13. Holler – Rebecca & Fiona
  14. All Of Me (Tiësto Remix) – John Legend
  15. Carry You Home – Zara Larsson

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4565&artikel=6052927

Publicerat i Musik | Märkt , , , , , , , ,

En bostadsminister stiger fram ?

2003_vy_sundbyberg_tema (2)

Jag läste häromdagen i pressen ännu en av dessa rangordningar av våra politiker. Denna gång var det den nya regeringens många ministrar som fick sina betyg av ett urval väljare. Jag brydde mig inte om att titta på bortfallsprocent och urvalets storlek. Tidningen ifråga konstaterade att statsministern själv lite oväntat hamnat i mitten av ”tävlingsfältet”, med lägre poäng än de båda gröna språkrören. Utrikesminister Wallström var inte helt oväntat klassens ljus, enligt väljarna, och den trygge försvarsministern (s) har helt klart också gjort ett bra intryck. Nå, det var annars genomgående låga betyg, menade tidningens expert. Allra lägsta betyget fick bostadsminister Kaplan (mp).

En tung faktor i slika enkäter brukar vara hur ofta man exponerats i massmedia. Bara man syns ofta, och ger ett självsäkert svar, som gärna får vara intetsägande, så brukar man få bra siffror. Kaplan har väl synts i 3-4 intervjuer efter tillträdet, och han har då överraskat positivt med att vara engagerad och påläst. Han verkar ta sitt uppdrag på fullaste allvar. Posten har under många år varit föga uppmärksammad under Attefall och hans föregångare, men nu kanske vi kan få se lite mera aktivitet och friska idéer. Kaplan borde absolut ha fått bättre betyg av väljarna. Fortsättning följes med intresse. Med den stora bostadsbrist vi har, är Bostadsministeriet viktigt, speciellt för våra ungdomar.

Publicerat i Försvaret, Media, Politik, Statistik | Märkt , , , , , , , , , ,

2014 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 3,200 times in 2014. If it were a cable car, it would take about 53 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Publicerat i blog, Historia, Kultur, Litteratur, Media, Miljö, Pensioner, Politik, Statistik | Märkt , , , | 1 kommentar

Kvartetten som sprängdes: (m), (fp), (kd), (c)

Gröna dörren (DSC_0042)En utomordentligt bra sak förde Budgethaveriet i riksdagen med sig i Advent, det måste sägas. Plötsligt skingrades dimridåerna i svensk politik, och allting blev med ens klarare för väljarna. Många masker föll. Bristerna i en av våra grundlagar blev mycket uppenbar – Riksdagsordningen (se Peter Erikssons klargörande analys). Tack för det, Mattias Karlsson. Vidare, maskhållningen där alla gömt sig bakom de lagom fina och diffusa orden integration och migration rämnade också – och moderaterna blev först ut ur garderoben. Våra svenska politiker älskar lagom oprecisa begrepp istället för att gå rakt på. Vi mumlar i skägget, och upprepar ofta inlärda fraser och nyord, som sedan media pumpar runt till leda.

Vi kommer säkert att få se fler tabun övergivas, flera partier våga sig ut på tiljorna. Kanske var det Agendas genomgång av utvecklingen i våra grannländer som slog ur tappen ur badkaret? Hycklarnas tid är ute. Låt oss nu diskutera en gemensam policy för flyktingmottagandet, och de begränsningar för tillströmningen som är nödvändiga. Och ge Migrationsverket direktiv att sluta jaga och hota människor med utvisning som redan bott här i 5-10 år, och kanske också är födda här. Må den orättvisa beskattningen av våra pensioner nu också bli en tung valfråga äntligen!

Publicerat i Barn, Media, Pensioner, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Den kvinnliga intelligensen

Sweet ElinDet är verkligen betänkligt. Man säger om oss, att vi inte har förstånd att dö i rättan tid. Vi understår oss, vi kvinnor, att i allmänhet leva längre än männen, att leva alldeles för länge. Det är ju rakt på tok det. Men – dessvärre – missförhållandet är svårt att råda bot för. Hade det varit så, att orsaken till kvinnornas längre livstid berodde på att de inte levde undan så fort som männen, då vore saken lättare avhjälpt. Ty det är inte fråga om att inte kvinnorna kan med tiden lära sig det där flotta levnadssättet ganska bra. De gör redan goda anstalter och med litet övning och god vilja så -

Men nu är det så illa, att det är inte alls på det hållet vi har att söka skälet för att vi lever så länge. Nej, mina vänner, grunden är en helt annan. Jag fick reda på den igår, då jag läste ett uttalande i frågan av en berömd vetenskapsman, ett uttalande, som slog mig genom sin enkelhet och genialitet. Kvinnans längre livstid beror på hennes lägre intelligens ty – så lydde ordet – ju lägre intelligens, ju längre liv. Jag satt och tänkte på denna för mig nya sanning. I dess ljus föreföll det mig så mycket lättare att förstå allting.

Det är alltså av denna anledning en man lever till dess han blir exempelvis 60 år, en kvinna i 75 år och sköldpadda, som står – förlåt – ännu ett trappsteg lägre i intelligens, i 100 år. Det är också numera så lätt att förstå varför den och den fröken eller frun har blivit så gammal, och jag kan nu med stöd av min självkännedom bereda mig på en tämligen lång livstid, sålunda själv blivande ett eklatant bevis på lärosatsen: ju lägre intelligens, ju längre liv.

Ett litet tvivel dök upp hos mig. Jag hade för en tid sedan ett samtal med en herr X, och då jag erinrade mig detta, föreföll det mig bra egendomligt, att herr X ännu lever. Hur kommer det sig, tänkte jag, att ej intelligensen gjort slut på honom för länge sedan? Men vid närmare övervägande fann jag, att man naturligtvis inte får fästa sig vid dylika småsaker utan att se saken i stort. Ja, som sagt, det ser betänkligt ut. Vi lever för länge, och då grunden härtill är vår enfald, så är det ju nästan obotligt. Själva är vi mycket generade, men vi rår verkligen inte för det. Och sedan vi en gång finns till, är det inte lätt att i dessa människovänliga tider finna något antagligt sätt att – inte helt och hållet göra sig av med oss men att – decimera vårt antal.

Förr i världen var man inte så blödig, då ställde man till häxprocesser, när kvinnfolken hotade att bli för många. Brände en hel del å båle och återställde härmed någorlunda de rätta proportionerna. Och i ännu äldre och bättre tider gjorde man av med dem utan processer. Men nu är tiderna onda, och damerna mera svårhanterliga. Försök hitta på något radikalmedel, mina herrar. Det blir en prövosten för er intelligens.

(Elin Wägner, 1903-02-19 i Helsingborgs-Posten – ur Elin Wägnersällskapets Skriftserie nr 25/2014). Elin, liksom Tage Danielsson – samma sylvassa och varma ironi, och en underliggande humor som här fick mig att gnägga förtjust gång efter annan. Ett inspirerat inlägg, och fortfarande aktuellt, liksom så många av Elin Wägners idéer.

http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/kvinnotidskrifter/biografier/wagner.xml
http://www.elinwagner.se

Publicerat i Äldreomsorg, Litteratur, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Boksläpp av Hälsingerunorna 2014 i Hudiksvall

Hälsinglands Museum, boksläppet 2014-11-22 13.12

Så passerade ännu ett år. Medan människan lyckades med den märkliga bedriften att landa en farkost på en av solsystemets kometer (som till formen liknar en badanka!), fortsätter vi som är intresserade av vårt förflutna att blicka bakåt i planetens grumliga historia. Själv har jag fortsatt mitt grävande i 1800-talets Hälsingland där släktens män och kvinnor levde i ljus och mörker i minst sju generationer.

Jag bidrog i årets Hälsingerunor med en artikel om skolläraren och brukspredikanten Pehr Niklas Lundqvist i Maråker nära Ljusnans utlopp. Spiksmedens son från Oslättfors i Hille socken – han som 1845 förbluffade det kyrkliga Sverige med en skildring av Erik-Jansismens utbredning i Hälsingland. Han hade goda kontakter med de andra läsarprästerna och nykterhetspredikanterna i bygden, med sina arbetare vid järnbruket, med Gävle från studieåren – och han sökte efter jansarnas avresa till Amerika även kontakt med allmänt liberala personer i Uppsala som Lars Vilhelm Henschen. Debatten om kyrkans utveckling och framtida roll upptog länge hans tankar.  En ökad nykterhet i landet stod ständigt på hans agenda. Han dog som kyrkoherde i Harmånger 1860.

Jag har bara hunnit läsa 3-4 av årets artiklar i Runorna, men det är ett rikt smörgåsbord av de mest skilda ämnen. Bror Richard Svärd, Börje Björklund och Jan-Eric Berger inleder med lite historik om Hälsingekretsens historia. Berger uppmärksammar sedan 100-minnet av Nathan Söderbloms utnämning till ärkebiskop 1914. Två tjocka nya biografier om Nathan har utgivits och nyligen recenserats i pressen. De speglar nya sidor av den outtröttlige mannen. Nathans far Jonas Söderblom började förresten sina studier i Maråker som inackorderad hos Pehr Niklas Lundqvist. Därom mera i min egen artikel.

Som så ofta har Runorna en tyngdpunkt i norra och sydvästra Hälsingland. Och det börjar spännande med Joel Johanssons långa berättelse om Per-Anton Westberg och det magiska vetandet. Då bör alla i Jättendal spetsa öronen. Kårböle Skans och dess funktion som utpost mot de elaka norrmänen belyses i ett par texter. Övriga orter som figurerar i boken är Ljusdal, Delsbo, Hudiksvall, Njutånger, Enånger, Arbrå, Alfta, Ovanåker, Kilafors, Voxnadalen – och Kjell Söderlunds avslutande mustiga skröna från finnskogarna runt Bollnäs. Från min egen bygd kring Söderala-Söderhamn kan vi läsa Birgit Lundgrens intressanta kartläggning av det sparsamma emigrerandet från Trönö, och Christer Nilssons återblick från invigningen av Söderhamns Teater 1881.

Boksläpp-ceremonin ägde rum i Hälsinglands Museum i Hudik kl 13, varpå middag och tal hölls i sockenstugan vid Hälsingtuna kyrka. Jodå, även där var Nathans far Jonas Söderblom kyrkoherde ett tag. Men Gunilla Kindstrand et al – var höll pressen i Hela Hälsingland Hus? En sådan bemärkelsedag må ju föras ut till alla bokläsare i landskapet.

Publicerat i Arbrå, Arkeologi, Försvaret, FoU Vetenskap, Hälsingeforsk, Historia, Konst, Kultur, Litteratur, Media, Religion, Söderala, Söderhamn | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Kometen, Rosetta, Jules Verne och Mumin

Den stora kometen 1680Så har då Europa och ESA, European Space Agency, visat sig på styva linan och genomfört en landning på en främmande himlakropp vi grabbar på 1950-talet aldrig kunde drömma om – inte ens om vi läste science fiction av H.G. Wells och Jules Verne – eller modernare sf-författare som Robert Heinlein, Asimov, Clarke, Ray Bradbury, Olaf Stapledon eller Clifford D. Simaks ”Porten till stjärnorna”. Vilken märklig slump att födas precis i mitten av 1900-talet, och få uppleva hur människan landsätter farkoster på den ena himlakroppen efter den andra – solsystemets världar som vi så långt endast hade kunnat studera i teleskop i bästa fall.

Landa på en komet, en klump av is och grus – det går väl inte? Vilket joll! Men det gick. Man är imponerad. Man ryser. Man lyfter på hatten (om man har nån)! Mumin och Mumins farsa gör sammalunda – och Mumins farsa, han har hatt han :-)       (Bild: The Great Comet of 1680 over Rotterdam. Artist: Lieve Verschuier )

http://www.popast.nu/
http://www.esa.int/ESA

Publicerat i Astronomi, FoU Vetenskap, Historia | Märkt , , , , , , , , , , , , , , ,

Musikens pärlor (16): Evert Taube – Sommarnatt

Evert-taube-med-S-BNaturligtvis måste vår främste skildrare av svensk sommar upp på min lista över musikaliska pärlor. Problemet med Evert Taube är att han har komponerat och skrivit så förbannat många fina sånger. Måste jag välja en första sång, så ser jag framför mig en tidig stenkaka i mitt barndomshem i Mariehäll – 78-varvaren med svart etikett på Columbia, inspelad 1936: Sommarnatt, eller som den också kallas Kom i min famn. Den har allt – fröjd, vemod, romantik, dofter – och så den där oslagbara bilden: Fönsterna som öppnas mot sommarnatten… Natten är ljuv, le blott och dansa. Jag är ingen dansör tyvärr, men vem blir inte ändå berusad av den fantastiska Lovsången till Livet!

Text och musik: Evert Taube, 1928

Kom I min famn och låt oss dansa nu en vals, min Rose-Marie.
Natten är ljuv, le blott och dansa!
Lekfullt, och lätt du svävar än som fjäril väckt av sommarvind,
än som den skyggaste hind.
Stödd mot min arm du böjer nätt ditt huvud och ditt gyllne hår,
lyser av ungdom och doftar vår.
Tvekande, ler du åt de bevekande,
tonerna lätt och lekande, valsen går.

Fönsterna öppnas mot sommarnatten,
blommorna dofta och fjärdens vatten
speglar den stigande månen som röd
över Ingaröskogen står.
Vinden har somnat i båtarnas segel,
ut över Baggensfjärdens spegel
tonerna ila,
måsarna vila
tysta i månens ljus.

Vad vore livet, Rose-Marie, förutan sång och dans?
I sommarnattsskymningen ljuvlig och sval,
i toner som locka förföriskt till bal,
i dans, i dans, vi glömma tid och rum, kom låt oss fara
i blomdoft, ljus och to-oner
hä-än till drömmars land!

Publicerat i Litteratur, Musik | Märkt , , , , , , , , | 2 kommentarer

Biggles i Kina

Biggles i Kina”Den vitmålade klockans entoniga tickande, som markerade sekundernas flykt, var det enda ljud som hade hörts på en bra stund i det ganska trista rum, som fungerade som högkvarter för flygavdelningen vid New Scotland Yard. Sergeant Bigglesworth, tidigare major Bigglesworth vid engelska flygvapnet med många fina utmärkelser, mera känd som Biggles, satt tillbakalutad på en vickande stol och läste det sista numret av Flight. Flygkonstapel ”Ginger” Hebblethwaite stod med händerna i fickorna och stirrade modstulet ut genom fönstret över de regnvåta taken. Flygkonstaplarna Algy Lacey och Bertie Lassie vände slött och med uttråkad min sidorna i de dagliga tidningar som de höll på att läsa. Till slut gäspade Ginger ljudligt, vände sig om och sa: – Vet ni vad, det här rummet börjar mer och mer likna en tandläkares väntrum….” (Kapten W.E.Johns: Biggles i Kina, 1951)

Publicerat i Försvaret, Historia, Litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Vårt behov av deckare

Maigret har roligt”Moralisterna, det vill säga de som sysslar med att predika moral för alla sina gelikar, hävdar ofta att det är en osund, kanske rentav pervers instinkt som förmår läsekretsen att kasta sig över brottmålsreferat eller skildringar av katastrofer. Maigret, som inte hade tänkt så mycket på den sidan av saken, skulle ännu dagen förut ha varit benägen  att dela denna mening. Nu förstod han med ens att det inte alls låg så enkelt till, och det var i viss mån den kvinnliga bordsgrannens kommentar som kom honom att ändra åsikt. Kastar sig inte tidningsläsarna med samma frenesi över skildringar av hjältedåd och märkliga prestationer? Vem har någonsin sett så väldiga och upphetsade folkmassor på de stora boulevarderna som den gången Charles Lindbergh fullbordade sin atlantflygning – och det var ändå mitt i natten! Vad folk vill veta är ju hur långt en människa kan komma på det ondas eller det godas väg.” (Maigret s’amuse, 1956)

Publicerat i Kultur, Litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , ,

När Mary Johnson gifte sig i Söderhamn 1913

Mary Johnson”Bröllopet stod i Söderhamn, där borgmästaren och hans bisittare utförde vigselakten. De smålog sinsemellan när de såg brudens svarta sidenklänning (det syns mindre i svart trodde vi) strama en smula. Vi var båda två mycket generade, vad det nu skulle tjäna till, men borgmästaren hade en lätt hand med ceremonielet. Hans sätt att säga ‘älska i nöd och lust’ var en lekfarbrors som förrättar ett dockbröllop. Vår bröllopsresa gick till Gävle och Undersåker. I Undersåker skulle brudgummen spela abbén i Strindbergs Brott och Brott. Den store dramaturgen har så rätt i att allt går igen. Makterna driver sitt spel. Detta var i november 1913, i februari 1914 föddes ett välskapat flickebarn, i augusti utbröt världskrig, gulaschbaronerna dominerade nöjeslivet i huvudstaden, och familjen Gerhard Johnson fick engagemang vid Nya Teatern i Göteborg, där Mary Johnson blev en av Hjalmar Selanders primadonnor och jag blev – Mary Johnsons man.”

Mary Carlsson (1896-1975), eller Astrid Maria Carlsson som var hennes flicknamn, var flickan från Sörmland som 1913 gifte sig med skådespelarkollegan Karl Gerhard Johnson (1891-1964) från Östermalm i Stockholm (med rötterna i Kalmar län).  De var gifta 1913-1920. Hon blev den firade filmstjärnan Mary Johnson, vår egen Mary Pickford, och han vår store estradör Karl Gerhard.

Hon debuterade på 1910-talet i teaterdirektören Karin Swanströms teatersällskap och kom 1914, tillsammans med sin man Karl Gerhard, då fortfarande Karl Gerhard Johnson, till Nya Teatern i Göteborg. Hon filmdebuterade 1916 i Kärleken segrar. Ett antal roller de följande åren gjorde henne till Sveriges då mest kända filmskådespelerska. Efter att ha spelat i Mauritz Stillers Herr Arnes pengar 1919, blev hon känd internationellt. Hon begav sig till Tyskland 1924 och spelade mot norrmannen Einar Rød i filmen Die Stimme des Herzens. Hon gjorde 13 tyska filmer 1924-1931. Mary Johnson var 1920-1931 gift med Einar Rød, och 1932-1955 med den tyske skådespelaren Rudolf Klein. Hon dog i Stockholm, och vilar på Skogskyrkogården. Citatet ovan ur Karl Gerhards memoarer ”Om jag inte minns fel” (1952)

Karl Gerhard: ”Mary hade stjärnor istället för ögon, den näpnaste lilla uppnäsa, och blonda lockar sådana man endast ser i sagoböcker. Hon var oskyldig och skygg, fattig och i behov av beskydd”.

Publicerat i Film, Kultur, Litteratur, Söderhamn | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Aspenström och Södergran

The US Gulf coast at night (NASA)Köpte ett gallrat biblioteksexemplar av Werner Aspenströms samling ”Under tiden” (1972). Ett oansenligt renskalat omslag i knallorange, med författarnamn och titel. Men vilken poet. Varje text har en lödighet som jag nog bara sett tidigare hos Södergran. Det kräver sin man/kvinna att ge ut en hel diktsamling där varje text etablerar direktkontakt med dig som läsare. Det finns poesiböcker där inte en enda text fastnat i din skalle när du kommit till sista sidan. Men Edit och Werner har denna paranormala förmåga.

Där Södergran håller sig inom existensens ramar, själens irrande universum, vidgar Aspenström perspektivet till ett politiskt fisköga som skarpsynt registrerar hans värld i början av 1970-talet. Det fantastiska händer vid läsningen att de flesta texterna går att applicera på vår egen tid. Aspenströms tankar har samma bärighet idag, över fyrtio år senare. Hans röst svävar vidare bortom decennierna:

Och skulle så vara
att våra lampor lyste starkare
än vad oljan tillät
och att vi förbrukade mer än vi tillförde

och att våra uranriddarborgar kommer att stå öde
och instrumentpanelerna slockna
och de stora städerna avfolkas

antingen i ett ståtligt svep
som när påfåglar exploderar
eller snopet och i småposter
som när en räv trots motåtgärder
tömmer en hönsgård

om allting kommer att tröttna och tystna
om ett vitt moln kommer att sväva en stund
över en sjunken ö

om kort sagt vår kortvarighet
blir hemskt vacker
som sista satsen i en hemskt vacker konsert:
trummorna lägger armarna i kors
och stråkarna spelar enbart på känslan…

Applåder.
Atlantis går alltid hem!
Kvickt ut och på med ytterkläderna.
Taxi! Taaxii!
Och snabbt hem genom kurvorna
till en nattkorv och en mellanöl,
kall.

Aspenström gör en syntes av både kosmologi, historia, politik, etik och vardag. Och samtidigt lyser mellan bokstäverna en stillsam humor. (Biografi här)

Publicerat i Astronomi, FoU Vetenskap, Historia, Litteratur, Miljö, Politik | Märkt , , , , , , , , , , ,

Och detta är Tornedalen

Niemi
Och detta är Tornedalen –
ett land där plogbilarna dundrar som drakar med röda vingar längs vägarna
och täljer snö över barnen som gömmer sig i drivorna

en älv som kan många smugglarhistorier,
som spränger isen med sin bryska yxa på vårarna
som svalkar bastuheta kroppar från två nationer
och bär midnattssol och tjuvfiskare på sin arbetsrygg

byar med fler fiskeställen än pojkar
byar med tre gatlysen och en rutten mjölkpall
med krumma gummor som säger nå och jo
och kokar ett kaffe som doftar himmel och bönemöte

gubbar med kniv i bältet och grovsalt i fickan
gubbar som kan bygga tjärdalar och lossa timmerbrötar
gubbar som äter nyfångad harr på kvällen
och tänker på lillbrorsan som drunknade i forsen

ungdomar som gillar hårdrock och torrkött
och far till jobbet i gruvan i trimmade jänkare
ungdomar som står kvar på gården och pratar med satan
medan sinnessjukdomens långa skugga vrider sig runt
som en timvisare

hundar som heter Seppo
och kutar mellan råtthålen på ängen
som jagar långtradare på landsvägen eller står vid bäckmynningen
och tuggar på en knastrande gäddskalle

främlingar som en gång föddes häruppe
som kommer varje sommar och låser upp pörten och vedbodar
som sitter en stund på ålderdomshemmet
och matar en gamling med fil och välling

MIKAEL NIEMI: Näsblod under högmässan (1988)

http://www.bestofsvt.se/klipp/106167/
http://www.svtplay.se/klipp/1910026/helen-sjoholm-sjunger-mikael-niemis-lattext

Publicerat i Äldreomsorg, Kultur, Litteratur, Musik, Religion | Märkt , , , , , , , ,

Eftervalsanalys i ETC: Malmö (v) framåt…

Maigret och miss Europa

Nu duggar eftervalsanalyser in. Denna fångade jag upp idag på Twitter. ”Skåne är Sverigedemokraternas absolut starkaste fäste i landet, och partiet fick runt en fjärdedel av rösterna i flera kommuner. Samtidigt finns en motsatt trend, främst i Malmö. Där växte sig den styrande rödgröna koalitionen starkare. Bäst gick det för Vänsterpartiet som fick på 8,5 procent av rösterna, en ökning med drygt 3 procentenheter från valet 2010. Daniel Sestrajcic (V), nyvald riksdagsledamot och ordförande i Kulturnämnden i Malmö stad, ser flera förklaringar till framgången. Han nämner V:s inflytande i kommunpolitiken och partiets förankring i Malmös utomparlamentariska rörelser, men framhåller särskilt representationen på vallistorna…” (ETC)

Märklig intervju med Reinfeldt igår i FN. Formellt sett är han väl fortfarande statsminister i en expeditionsministär, även om han har avgått som partiledare. Birger Schlaug har på sin site en intressant analys av Reinfeldts personlighet och beteende. Ett kontrollfreak som tappar kontrollen, dvs förlorade valet, flyr hellre fältet än att tvingas leva ett antal veckor som detroniserad före detta som inte längre kan hålla ordning på torpet här hemma. Ett tillstånd av upplösning i nationen råder, och den blev sannerligen inte mindre av att sittande regeringschef plötsligt tycktes ha gått under jorden. Men nu är han i alla fall lokaliserad geografiskt :-)

Jag ser att fp kör fram Ullenhag och Birgitta Olsson som språkrör i bräschen. Om dessa båda skall ta över efter Björklund kan nog Fp få inrikta sig på att med alla medel försöka hålla sig ovanför fyraprocentsspärren. Nog har man starkare kandidater i kulisserna? (Illustration: Maigret – av Kjell Ivan Anderson)

Publicerat i Media, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , , ,

Autumn leaves

1996 Sbg Höst, På berget ovanför Fredsgatan3

The falling leaves drift by the window
The autumn leaves of red and gold
I see your lips, the summer kisses
The sunburned hands I used to hold

Since you went away the days grow long
And soon I’ll hear old winter’s song
But I miss you most of all my darling
When autumn leaves start to fall

 

 

Höstens bleka sjö
tunga drömmar drömmer
om en vårvit ö
som sjönk i havet.

Höstens bleka sjö,
hur din krusning gömmer
hur din spegel glömmer
dagar som dö.

Höstens bleka sjö
bär sin höga himmel högt och tyst,
såsom liv och död i ett ögonblick
i en somnad våg varandra kysst.  (Edit Södergran)

http://www.youtube.com/watch?v=Xo1C6E7jbPw  (Montand)
http://www.youtube.com/watch?v=Gsz3mrnIBd0  (Chet Baker)
(Les feuilles mortes: Kosma; Mercer, 1945)

Publicerat i Litteratur, Miljö, Musik | Märkt , , , , , , , ,

Medias mobbning av Sd

Nov 13 - E4 i skymningen vid Tönnebro 2013-11-17 15.50Valet är över, och sju partier och större delen av mediavärlden hajar ingenting. When will they ever learn? Beröringsskräcken inom media och riksdag har nu fått samma omfattning som under McCarthy-eran i USA på 50-talet, eller ta häxprocesserna i Sverige på 1600-talet. Det är fascinerande , men högst oroande, att inte normalbegåvade journalister och politiker kan skilja på kritik av invandringspolitiken, och fientlighet mot invandrare. Missbruket av ord som invandrarfientlig, rasist, nazist och fascist tycks vara väldigt kul att använda för att själv slå sig för bröstet. Ta och rensa i vokabulären. Ni missbrukar språket. 800.000 svenska väljare är inte extremister. Och ni alla mobbare i media och bland partiledare – ni bör betänka att man inte bör bedöma hunden efter svansen. Både Kds och Mp hade i början en svans av extrema anhängare som trodde sig ha hittat ett forum för att driva sina egna åsikter. Nu har Sd sin svans som de ständigt måste bearbeta. Vi fick en oönskad svans i början, även i vår egen gröna particell. De bedrog sig, och insåg snart att de hade hamnat i fel gäng. Så de försvann. Kds blev till slut Kd, och skakade till slut av sig sin sektstämpel. Liksom Miljöpartiet nu äntligen efter över 30 år (!) börjar bli befriade från stämpeln som flummare och skäggiga anarkistiska koftjonkar. De där killarna som TV älskade att plåta. Fanns det tre pers i en publik på 200 så nog plåtade TV nån av skäggmumrikarna. Det blir ju så bra reportage, och så kan man fortsätta mobbningen av ”de avvikande”, de där gröna khmererna, och allt vad vi fick heta i media. Nu tror många självbelåtna medborgare att det är OK att trakassera och förfölja Sd-politiker, och det är ni i media och ni partiledare som har starkt bidragit till detta. Tid att rannsaka sitt eget samvete alltså, och tillfriskna från den här grasserande epidemin. Börja nu. Börja lyssna på vad Åkesson och hans riksdagskollegor säger, lägg ner vapnen, stig ur sandlådan, och börja för f-n samarbeta.

Publicerat i Historia, Media, Politik, Språk | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Järnvägen Kilafors-Söderhamn

Marmaverken-Myssje station 1910Järnvägstrafiken i Sverige ökar och belastningen på flertalet sträckor är idag hög. Trafikverket avser rusta befintlig bana mellan Söderhamn och Kilafors. Ändamålet är att kunna ta emot förväntad framtida trafik och att åter få en förbindelse mellan Ostkustbanan och Norra Stambanan, dels för att avlasta Ostkustbanan på sträckan Söderhamn – Gävle, dels för att få en omledningsmöjlighet vid planerade arbeten eller störningar på järnvägen. Projektmålen är att öka kapaciteten utmed hela sträckan (kunna köra fler tåg) samt rusta banan så att den klarar att ta emot tyngre tåg.

Projektet är uppdelat i två etapper. Etapp 1 är Kilafors – Marmaverken, här pågår byggnation. Etapp 2 är sträcka; Marmaverken – Söderhamn. År 2003 togs en förstudie fram för hela sträckan Kilafors – Söderhamn. Under arbetet med förstudien hölls samråd med berörda myndigheter såsom kommuner och länsstyrelse samt med allmänheten…

Under 2014 upprättar Trafikverket en järnvägsplan för ombyggnation av befintlig järnväg från Marmaverken till Söderhamn. Syftet med järnvägsplanen är att reglera järnvägens utformning samt erforderlig utformning av väg 641, med de försiktighets- och skyddsåtgärder som behövs med hänsyn till järnvägens och vägens omgivningspåverkan. Planen bedöms fastställas under 2015. Till planen kommer en miljöbeskrivning att tas fram. Då projektet ej kan antas medföra en betydande miljöpåverkan tas ingen miljökonsekvensbeskrivning (MKB) fram. Parallellt med framtagande av järnvägsplan pågår ett arbete med öka trafiksäkerheten utmed banan. Ett stort antal av de nuvarande järnvägsövergångarna stängs. I samband med det byggs ersättningsvägar till de övergångar som blir kvar eller nya planskilda övergångar. Stängning av plankorsningar och byggnation av ersättningsvägar regleras via lantmäteriförrättningar.

Vad händer framöver? Järnvägsplanen för Marmaverken – Söderhamn tas fram i tre versioner, en med status samrådshandling, en med status granskningshandling och en med status fastställelsehandling. Järnvägsplanens samrådshandling togs fram under våren 2014 och har samråtts med berörda myndigheter såsom kommun och länsstyrelse samt de enskilda som särskilt berörs. Inkomna synpunkter har behandlats och redovisas i en Samrådsredogörelse tillsammans med Trafikverkets svar. Efter samrådet har Trafikverket omarbetat planen efter inkomna synpunkter. Trafikverkets förslag till utformning redovisas nu i järnvägsplanens granskningshandling som kungörs för att ge berörda möjlighet att yttra sig. Trafikverket har underrättat berörda fastighetsägare, Söderhamns kommun och andra rättighetsinnehavare via brev att järnvägsplanen nu finns tillgänglig för granskning och inom vilken tid skriftliga synpunkter kan lämnas. För att ge allmänheten och andra berörda möjlighet att också granska planen har Trafikverket genom en kungörelse (annons i tidning) informerat om granskningstillfället. Inkomna synpunkter under granskningen kommer att sammanställas i ett granskningsutlåtande tillsammans med Trafikverkets svar. Inkomna synpunkter kan medföra att Trafikverket måste revidera framtaget planförslag. Efter granskningen, sammanställningen av inkomna synpunker samt eventuella revideringar ska Länsstyrelsen i Gävleborg lämna sitt yttrande över planen. Efter det ska s.k. kommunikation enligt förvaltningslagen ske. Det innebär att de som har lämnat synpunkter under granskningen och efter eventuella revideringar, får ta del av det som tillförts ärendet.

Vill du veta mer?  Mer information om projektet hittar du på vår hemsida: http://www.trafikverket.se/privat/projekt/Gavleborg/soderhamnkilafors/

Trafikverket, Box 417, 801 05 Gävle, telefon: 0771-921 921.
Projektledare Maria Nordström
Projektingenjör Åsa Thyr
Planspecialist Anna-Karin Lang
Miljöspecialist Sara Jansson
Markförhandlare Susanna Klang
Datasamordnare Erik Ståhlnacke
Uppdragsledare Tomas Andersson
Planspecialist Susann Sandegård
Teknikansvarig Miljö Helena Dahlberg
Buller / vibrationer Jessica Fromell
Karta / grafisk design Ann-Marie Strid
Datasamordnare Patrik Hadin

http://www.trafikverket.se/PageFiles/148222/Planlaggningsbeskrivning.pdf

Publicerat i Historia, Miljö, Politik, Söderala, Söderhamn | Märkt , , , , , , , , , , , , , ,

Ny gång- och cykelväg längs väg 637 i Söderala

2014-06-07 15.43.07 Cronstedt-tavla i Rosenvall som Kalle Norgren låtit reparera (foto Pingst 2014)Trafikverket: ”Vi höjer säkerheten och förbättrar möjligheten för oskyddade trafikanter att röra sig utefter väg 637 genom Söderala. Vi arbetar nu med framtagandet av vägplan som är den del i planläggningsprocessen. Vi planerar för samråd med allmänheten under hösten 2014. De som går och cyklar längs med väg 637 i Söderala måste samsas med biltrafiken på vissa avsnitt. Vägen trafikeras av i genomsnitt cirka 900 fordon per dygn. Den högsta tillåtna hastigheten är 50 km/tim. Vägens bredd varierar mellan sex och åtta meter, och på de partier som saknar gång- och cykelväg är vägrenarna mycket smala. Det innebär att trafiksäkerheten och tillgängligheten emellanåt är låg längs sträckan.”

Varför: Förbättrar trafiksäkerheten och ger de oskyddade trafikanterna ökad trygghet. Nuläge: Arbete med vägplan pågår.

Projektledare: Gustaf Ohlsson, tel o10-1237130

Publicerat i Arkeologi, Historia, Politik, Söderala, Söderhamn | Märkt , , , , , , , , , , ,

Alliansen i sank…

Operan, Wolff - 2014-02-08DN: ”Det blåser en rödgrön vind bland unga väljare – och de som förlorar mest är Moderaterna. Enligt DN/ Ipsos har M tappat nästan hälften av väljarna i åldersgruppen 18-29 år sedan 2010. Inför förra valet 2010 hade Allianspartierna ett klart övertag mot de rödgröna bland unga väljare, enligt Ipsos mätningar. Men inför årets val ser det helt annorlunda ut. Om de unga fick bestämma så skulle de rödgröna partierna få 49,6 procent av rösterna, medan Alliansen bara skulle skrapa ihop 28 procent. 2010 var Alliansen nästan tio procentenheter större än de rödgröna bland unga väljare vid samma tidpunkt…”

Unga upp till 30 år, har alltså till slut genomskådat moderat tomgångspolitik. Det räcker inte att slänga in en tillfällig konjunkturrapport om ett litet tuppfjät framåt, som gjordes i afton i TV4. Frustrationen i samhället över allt som är i olag upplevs av så många idag, att lögner och skönmålningar i media och från talarstolarna inte längre lurar alla dom väljare som är blåsta. Vi har alla någon ung i vår närhet utan jobb, och någon gammal i släkten som inte får adekvat vård i tid. Det är inte ovanligt att folk nu dör på akutmottagningar i brist på personal och sängplatser inom sjukvården. En skola i kris, och en pensionsskatt som upplevs djupt orättfärdig av över en miljon väljare – det är andra graverande faktorer för regeringen. Situationen kräver raska åtgärder. Det är framför allt ungdomar och pensionärer som överger regeringen. Tågen stannar… Symboliken är glasklar. Sverige behöver en ny styrelse som är beredd att tackla problemen.

http://www.dn.se/valet-2014/vanstervind-bland-unga-valjare/

https://www.youtube.com/user/miljopartiet

https://plus.google.com/+Milj%C3%B6partietsMedlemsservice/posts

Publicerat i Media, Pensioner, Politik, Skolan | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Alliansen: Passivitet och slutstation

Spetsbergen 1873 (foto Axel Envall)Så är det bara några dagar kvar till valdagen 14 september. Dags att summera. Vad kan man dra för slutsatser efter åtta långa år av moderatstyrd svensk politik? Väldigt många. Det blev en golgatavandring för många svenska medborgare, medan retoriken från Rosenbad ekade av språkliga manipulationer för att föra väljarna bakom ljuset. Medan skenet hölls uppe att vi levde i den bästa av moderata världar, monterades samhällets basfunktioner ned metodiskt – steg för steg. Med över hundra miljarder krympte man skatteintaget till statskassan. Det förstår ju varje normalbegåvad människa att det får konsekvenser i samhället.  Arbetslinjen trumpetade man med sin nysvenska vokabulär. Underförstått – ni har slöat för länge, skärp er! Inga allmosor från moderaterna inte. Precis som om folk inte ville arbeta, om det bara fanns jobb till alla. Bakom detta uttryck döljer sig rent och skärt förakt för utsatta grupper. Skolan som redan var en experimentsektor sedan länge, sänktes ännu djupare av lapptäckespolitik, byråkrati och kaotiska klassrum utan ordningsregler. De stackars lärarna lämnades i sticket. Försvaret avvecklades ned till 10-15% av sin forna kapacitet. Värnplikten behövdes inte längre! Servicen på landsbygden försämrades, skolor lades ned, butiker fortsatte stängas, post och teletrafik nonchalerades. Så mycket som möjligt skulle överlåtas till marknadskrafterna. Regeringen (och riksdagens majoritet, det måste påpekas) avhände sig alltmera ansvar för medborgarnas välfärd och service. Det viktiga var att kunna skryta med fina budgetsiffror. Så agerar inte en ansvarsfull statsminister. Han som ständigt tjatar om att ta ansvar. Det är monumentalt hyckleri. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har inte tagit sitt ansvar. De har överlämnat ansvaret till en marknad där det bland ett fåtal idealister finns massor av giriga klippare och cyniska spekulanter. Detta blir facit av ministären Reinfeldts tid vid makten. Det tar tid att bygga välfärd, men det går dj-gt fort att riva ner den.

Ta bara exemplet Arbetsmiljöverket som 2006 genast började strippas på personal och resurser. Den myndighet som arbetar med att skydda arbetstagarna från olycksfall och svåra arbetssjukdomar skars ned med 30-50% under den första mandatperioden 2006-2010 (beroende på om man mäter i personal eller andra parametrar). Trotjänare som satt med viktig erfarenhet efter 15-20 år i verket, sades upp och dumpades. Inte med några fallskärmar, utan under sorgligt usla villkor. På senare år har man återfört en bråkdel av de resurser man från början drog undan, men det är bara kosmetiska belopp för att skyla de förödande och okunniga beslut man kaxigt tog under Littorins katastrofala tid vid rodret. Det var cyniskt, och är symtomatiskt för den kortsiktighet som präglar Alliansens politik. Eller ska vi säga brist på politik. För den senaste mandatperioden har passiviteten varit dess signum. Propositionerna har varit ytterst få. Livrädda för att bli nedröstade i kammaren har man suttit still i båten och förvaltat den krympta offentliga sektor man satt på extrem svältkost. Utrikespolitiken? Den har blivit en enda persons privata arena. Det vore befriande att se en ny regering äntligen föra en självständig svensk politik förankrad i folkopinionen.

Sorgligt var också att oppositionen inte sprattlade emot tillräckligt bestämt. Jag ser fortfarande feghet och rädsla för att våga rätta till de många brister i välfärden som idag är ett faktum. Även media lät sig pinsamt regelbundet bländas av siffror i ekonomiska rapporter och den ständigt självbelåtet leende finansministerns skryt om Sverige som så mycket duktigare än alla andra europeiska länder. Medias politiska reportrar har alltmer börjat betrakta politik som nån slags idrottstävling mellan vinnare och förlorare. Utarmningen och bristerna i den politiska analysen har man försökt krydda med statsvetarnas analyser av de frekventa opinionsmätningarna. Maktspelet och det infantila blocktänkandet har genomsyrat den ytliga analysen. Jag saknar beteendevetarna i samhällsanalysen – etnologerna, kulturgeograferna, sociologerna – var är ni?!

Priset för alliansens Ankeborgspolitik har alltså blivit skrämmande högt. Vi ser resultaten överallt omkring oss i försummat bostadsbyggande, den diskriminerande och upprörande beskattningen av pensionärerna, vanvård och personalbrist inom sjukvården och omsorgen, en dysfunktionell skola, ett skrotat folkförsvar, en ineffektiv polis, och ett domstolsväsende och en rättssäkerhet satt under luppen.  Förfärande mycket har alltså blivit sämre under dessa åtta år. Men mina vänner – allt går att förändra med mod, vilja och beslutsamhet. Glöm inte att rösta – jag har redan gjort det!

Publicerat i Äldreomsorg, Äldreomsorg, Försvaret, Media, Pensioner, Politik, Skolan | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Musikens pärlor (15): Björn Afzelius – Så vill jag bli

Afzelius - Den röda tråden (omslag)Nu kommer en film om Björn Afzelius på bio, av Magnus Gertten och Stefan Berg. Jag tillhörde inte vare sig proggrörelsen eller den generation som engagerade sig djupt i Latinamerikas revolutionära rörelser i Kuba, Nicaragua osv. Jag följde Wiehe och Afzelius mera på håll. De var helt visst ett betydelsefullt salt i samhällsdebatten och det svenska musiklivet. De hade min sympati och kanske avundades jag också deras stora engagemang. Men jag köpte aldrig deras album. När jag nu läser recensioner på filmen som strax har premiär på en stor mängd biografer i hela Skandinavien, så är det en handfull låtar av Björn som oftast nämns, de som uppenbart har gjort ordentliga hjulspår i den musikaliska myllan: Sång till friheten, Ikaros, Till min kära, Tusen bitar, Isabelle, Juanita mfl . När jag friskar upp mitt eget minne, så var det bestämt strax efter millenieskiftet jag köpte min egen första cd med Björn (Den röda tråden, Volym 1). Han hade till slut nått fram till mig, och han slog in en ordentlig kil. En lycklig sommar i Hälsingland tillsammans med G. snurrade de där spåren ofta i torpköket. Bland alla spåren (där fanns inte ett enda som lämnade mig likgiltig) fanns ett som berörde särskilt: Så vill jag bli. Björn skriver själv om dess tillkomst: ”Denna sång är med av två skäl. Det ena är att det är min första kärlekssång, och en av mina vackraste melodier någonsin. Det andra skälet är Mulle Holmqvists gitarrsolo på slutet. Vid inspelningen satt alla musiker i en ring på golvet i Håkan Skyttes vardagsrum…”.

Här nedan efter texten, en länk där unga Barbro Formo sjunger sången med Björn:

”Det blåste i mitt inre en iskall, höstlig vind
Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind
Och kylan trängde utåt och härdade mitt skinn
Och huden blev en fästning som inget släppte in
Då stod du där i vimlet och sträckte ut din hand
Som polstjärnan på himlen som hjälper en i land
Så råkades två stjärnor i rymdens oändlighet;
Två tynande lanternor på havets ödslighet
Och den som börjat stelna, och trotsa kärleken
Befruktas till att leva och älska själv igen

Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben
Som luften och som Jorden; som livet dom dej ger
Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård
Och kunna fukta marken framför dej där du går…”

https://www.youtube.com/watch?v=o4R3DMKTPo8

Publicerat i Film, Kultur, Litteratur, Media, Musik, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Sverige potentiell NATO-bas?

Juli Mellanfjärden 2013-07-19 14.45.57Dagens viktigaste politiska nyhet blev inte att minister Jan Björklund anser att kommunpolitiker är amatörer (frågan är vad Björklund då ska kallas). Eller att han anser att vi kanske borde återinföra den där värnplikten i någon form. Nej dagens kontroversiella och högst oroande besked är: ”Regeringen beslutade på torsdagen att underteckna det avtal med Nato som gör det möjligt för Nato-styrkor att komma till Sverige. SvD rapporterade på tisdagen om att den borgliga regeringen skulle fatta beslutet. Och på onsdagen ställde sig Socialdemokraterna bakom avtalet med Nato. Vänstern är emot avtalet och Miljöpartiet ger oklara besked. - Sverige bygger säkerhet i samverkan med andra länder och organisationer och det finns en enighet över blockgränserna att ingå avtalet med Nato. Det innebär förbättrade möjligheter att ge och ta emot militärt stöd, säger försvarsminister Karin Enström (m)….” (SvD)

Om Enström, Bildt och socialdemokraterna m.fl extrapolerar, ja utvidgar den tankegången som Enström ger uttryck för, ett steg vidare, så måste konsekvensen bli till exempel så här. I Baltikum uppstår oroligheter, och främmande trupp går över gränsen in i Estland eller Lettland, varpå de begär hjälp från NATO. NATO begär att få landa sina stridsplan på svenska flygbaser, för insatser mot de invaderande trupperna. Sverige och de aktuella svenska baserna löper därmed risk att utsättas för missiler eller bombanfall etc. Vi lever dessvärre inte i den bästa av världar, som majoriteten i riksdagen har sövts att tro sedan järnridån rämnade. Hur är det med riksdagsmännens och journalisternas kunskap om 1900-talets historia? Här pumpas mängder av böcker ut om ww1 och ww2, men Törnrosa sover vidare. Hon vaknar plötsligt med ett ryck när kanonskotten mullrar borta i fjärran Ukraina. Suck. Skall vi härbergera amerikanska drönare i nästa steg, som paranoida potentater i Pentagon och Vita Huset sänder ut mot nya djärva mål? Vad svarar riksdagsmajoriteten på den frågan? Och så har vi den där gasledningen i Östersjön som kanske måste försvaras av ägarna mot imaginära hot. Lite fantasi mina herrar och damer, please. Winston Churchill tyckte vid en tidpunkt under ww2 att det var dags att ockupera de norrbottniska malmfälten. Som tur var ändrade han sig den gången…

Publicerat i Försvaret, Historia, Litteratur, Media, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Lissabon i augusti

Adega Mesquita

 

 

 

 

 

Jag skrev ingen dagbok från den där resan
förde inga anteckningar som jag gör numera
ändå betydde den så mycket
fragmenten dröjer sig ännu kvar

De smala backiga gränderna
husväggarnas förunderliga kakelfasader
och de gnisslande vidundren på sina skenor
som barndomens Blå Tåget
men här dundrande rullande fria ute i stadens bländande ljus
den tredje augusti 1984

Jag står framför en skobutik i solglasögon
och med den där skjortan i trikolorens färgband över bröstet
Du ser ut över floden nere vid balustraderna
och en vind har lyft en slinga av ditt mörka hår
jag tror det är nära skymning över det mörka vattnet…
Vi pressar oss mot väggarna, väjer undan för de många mötande
trafikens crescendo gör samtal obehövliga
på den extremt smala trottoaren

Adega Mesquita i Bairro Alto
det är kväll, och en spanjor vid bordet
vill bjuda oss till Barcelona (på dålig franska)
han kan ingen engelska och vi ingen spanska
men vinet ger vingar

Så lösgjorde sig en äldre man från sitt sällskap
vid bordet intill, och samtalen i rummet avstannade
den yngre Francisco steg fram vid hans sida
och tillsammans sjöng de för full hals en desgarrada
som fyllde lokalen med känslor
Fernando Mauricio i en fado – ett moget vin i ett väl använt krus

På hotellrummet hittar vi en biljett från receptionen
”Senhora Maria de Rosario uppmanar senhor att ringa…”
men hennes senhor har checkat ut…

Jag betraktar ditt halva ansikte i badrumsspegeln
en blixtbild avfyrad i all hast – uppklädda och på väg ut
så vackra vi var, och så fulla av förväntan…

Publicerat i Film, Litteratur, Musik, Språk | Märkt , , , , , , , , ,

Valkompassen i AB: Du är vänster-konservativ!

Leonardo da VinciKanske har ni också på skoj testat er på de valkompasser som Sveriges Radio, SvT och Aftonbladet m.fl. erbjuder. Se upp – de kan visa fullständigt fel. Aftonbladets test bygger på 30 frågor i skilda ämnen. Det är hyfsat många, men det räcker inte. Många för mig viktiga frågor är inte alls med. Och många pseudofrågor som är totalt ointressanta borde plockas bort. Vem bryr sig om könskvotering av styrelseposter t.ex. Enligt AB skulle jag ligga närmast (sd) och (v). Bara det är ju en ren anomali. När jag låtsas vara kvinna och gör om testet så landar jag närmast (s) och (sd). Men Sd är förmodligen det mest atomkrafts-älskande partiet av alla, medan det för mig är ett av de allra viktigaste frågorna att börja stänga atomreaktorerna – one by one.

Vad beror nu detta på? Jo politik går inte att koka ner till en enda vänster-högerskala, det är otroligt märkligt att journalister (och många politiker) fortsätter att klistra Vänster och Höger på våra åsikter. Vi hör det varje dag i kommentatorernas analyser i Aktuellt och Rapport. Det är bedrägligt och ohederligt. Livet är mycket mera komplicerat än så. Därför är väljarna också allt mer frustrerade och vilsna. Aftonbladet har infört en andra dimension i sitt test: Progressiv-Konservativ. Det är ju alltid nånting, men det räcker inte. En seriös professor i politisk sociologi skulle behöva minst sex dimensioner för att beskriva våra korsreferenser. Redan Herbert Tingsten var inne på detta med ”ideologiernas död”. Nå, döda är de alls inte – de lever fortfarande femtio år senare. Men de är kraftigt förändrade och mera komplicerade än förr.

Man skulle ändå kunna vässa testet genom att åtminstone vikta alla de 30 frågorna. Dvs låta svaranden sätta en vikt på varje fråga, säg från 1 till 10. Könskvotering till styrelser väger då lätt, en 1:a. En likvärdig beskattning av pensioner och löner blir för mig en 10:a. Osv.

I Aftonbladet har man lagt in resultaten i ett tvådimensionellt diagram där också de olika partierna har parkerats utefter de två skalorna. Jag hamnar i den nedre vänstra rutan. Där finns inga partier alls. Den är tom. Jag är en alltså vänsterkonservativ. Radikal i vissa frågor om fördelningspolitik, men värdekonservativ när det gäller familj, starkt försvar och traditioner. Vi vänsterkonservativa borde kanske starta ett nytt parti? Nej, jag tror det räcker med dem vi har. Det finns ingen absolut kongruens mellan ett partis program och dess väljare. Det vore absurt. Det är bara diktatorernas önskedröm. Vi behöver en ny regering – den saken är i alla fall helt uppenbar…

Publicerat i FoU Vetenskap, Historia, Media, Miljö, Pensioner, Politik, Språk | Märkt , , , , , , , , , , , ,

9 augusti: Tove Jansson och farsan

Tove JSåg programmet om Tove Jansson. Vilken enastående  begåvning. Ett lejon av kreativitet. Född samma dag som farsan min – men två år före. Hon skulle blitt 100 idag och farsan min 98. Så jag tänder ett ljus, och tömmer ett glas brandy. Och tackar SvT för att vi fick se den här snygga produktionen om hennes liv. Hennes bror vore värd ett eget program. Intervjuavsnitten med honom var så fina.

Mumin och hans polare känner de flesta till – alla har vi väl nån favorit bland hennes udda kufar och karaktärer. Sniff är nog min förresten. Men att se hennes måleri! Imponerande. Så mångsidig. Och outtröttligt produktiv. Märkligt hur många unika konstnärer det svensktalande Finland har skämt bort oss med genom åren. Poeter, bildkonstnärer, kompositörer, författare – hela baletten… Till Muminvärlden återvänder man gärna. Underbara berättelser att läsa högt för barn och barnbarn…

 

Publicerat i Konst, Kultur, Litteratur, Miljö, Musik, Språk | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Rue Vieille du Temple

Paris - Janne nära Stalingraf. på bänken vid kanalen 2Redan klockan 2 om natten sjunger sparvarna i Paris
de flaxar förälskat omkring mellan murarna
då jag slingrar mig hem från baren där pulsen
dunkar under huden hårt avvaktande –
och mörkret glänser
stjärndoftande, stramt åtsittande,
flyter som silver
och plasma av glas
när männen kysser varandra.
På morgonen i kaféet medan jag stående
men utan brådska dricker en kopp kaffe
delar en man och en kvinna vid ett bord på en kopp.
Smekningar ser jag falla från hans lediga hand
mot hennes öra, hals och hår,
jag ser stillheten lyftas från vrist till nacke.
Här finner ingen min hand,
jag slumrar in till ljudet av ett stöldlarm
från en parkerad bil på gatan.
Som Ariadnes tråd utspänd i labyrinten
dras tjutet genom sömnen,
rubinrött…
Jag lever av kärlek till kärleken
i apriorisk förväntan.

(Pia Tafdrup, 2002)

Publicerat i Kultur, Litteratur | Märkt , , , , , , , , ,

Musikens pärlor (14): Stefan Nilsson – Att vara en slända

2014-07-23 22.06.06Varför köpte jag en LP med Stefan Nilssons pianostycken? Jag minns inte.  Men jag vet att ett spår på den där LP:n grep tag i nånting inombords. Den stannade kvar. Där fanns en lätthet, som ett glitter över Björntjärn den där sommardagen när vi satt på den lilla bryggan och slängde i våra flöten medan trollsländorna dockade in och ut ur sina dolda terminaler i vassen. Det var precis en sån sommardag, som idag. Du var nio år den där sommaren. Jag hade börjat skriva. Stefans LP hette, och heter, Det är nu först jag ska börja, och spåret som jag sedan avlyssnat många gånger: Att vara en slända. Två minuter och 45 sekunder då vi kan slänga våra sorger i en säck och likt trollsländan sträcka ut våra vingar och svirra iväg. Finns självklart att höra på Spotify, om man inte disponerar den goa vinylen med en mycket ung Nilsson på konvolutet.

Publicerat i Hälsingeforsk, Kultur, Miljö, Musik, Söderala | Märkt , , , , , , , , ,

Även denna sommar – hatets kolportörer

Orange blossom and white garden carnation - 2014Ingen av oss kan undgå att se detta. Missiler mot Israel, bombregn över Gaza. Och bakom knapparna ständigt dessa män fyllda av hat och hämndbegär. Decennium efter decennium… När skall de många fredsälskande invånarna i området hamna i majoritet, så att de kan välja bort dessa ledare – så att hat och vedergällning äntligen kan ersättas av samförstånd, fred och välstånd? Ty fredsvännerna finns ju där på båda sidor naturligtvis, och de  ä r  många. Men ännu inte tillräckligt många. Och när skall media hålla fram i ljuset alla dessa som profiterar på dödandet – vapenhandlarna och de stater som tillverkar och säljer vapnen till området?

Publicerat i Historia, Media, Politik | Märkt , , , , , , , ,

Frukost med Bresson

Bresson 5Det är torsdagen den 17 juli. Efter att liggande i slafen ha avlyssnat P1 några minuter om det senaste från EU-möten och krigsnyheter, växlar jag snabbt över till lugnet och det goda livet i P2. Medan jag bäddar rullar Ravels Bolero sakta igång. Jag går ner i köket och tittar ut i trädgården. Nötveckan kommer som en pil in på fågelbordet för landning. Gott. Han ger fanken i EU och storpolitiken där han sprätter bland sina frön. Borta på andra sidan vägen tronar bondens prydliga cylinderbollar. Genom gårdssidans fönster ser jag de små äppelkarten – strax stora som golfbollar. På vinbärsbuskarna har bären sakta börjat rodna. Högsommar. Den första älskade borstnejlikan har slagit ut. Min och min mors absoluta favorit. Tallriken rågad med vaniljspetsad Bollnäsfil smakar som kall glass i strupen. Ah!

Efter tvagning med en kanna hetvatten ur vattenkokaren vidtar ryggläge på Kronblomsoffan i köket. P2 spelar nu Francois Couperins Pieces De Clavecin. Jag slår åter upp den lilla volymen om Robert Bressons filmkonst där jag slutade läsa igår morse. Couperins långsamma nostalgi är perfekt när man läser. Därefter kommer ett eldigare stycke av Tjajkovskij (en svit i C-dur)… Nå, vad skiljer den kontroversiella Bresson från andra filmskapare? Möten med Robert Bresson och hans filmkonst (2013) innehåller en intervju som bokens författare Ingela Romare gjorde i Paris för 30 år sedan, 1984. För mig som traskat runt i Paris de senaste åren i sällskap med Simenons kommissarie Maigret med mobilnallens kartservice vid min sida under läsningen för att se de olika adresserna som Simenon med manisk noggrannhet presenterar sida för sida, blir det en extra dimension att följa med Romare upp till våningen på Ile S:t Louis. Fönsterluckorna står öppna mot Seine, när hon stiger på…

Film skall inte vara filmad teater, hävdar Bresson. ”Man låter skådespelarna spela teater, och så filmar man dem…. Jag använder människor som inte är skådespelare i mina filmer, människor ur livet, ur naturen, som inte har lärt sig att vara naturliga.” Replikerna bör komma utan att tänka, med en spontan automatik. Casually… Han tycker inte att han lyckades med detta i sina första filmer Syndens änglar och Damerna i Boulognerskogen. Bättre gick det med Prästmans dagbok och En dödsdömd har rymt. Ljud är centralt för Bresson.  ”För mig har ljudet fått en allt större betydelse… Örat söker sig mot det inre, ögat mot det yttre… Musikens roll i många filmer är att släta över alla brister, att fylla igen alla hål, att göra filmen lättsmält och smaklig – i dagens smak.” Den relativa tystnaden i hans filmer provocerade många, de upplevdes som kalla. Men sen har många förstått. Bresson – en filmens stränga perfektionist – blev 98 bast. Han dog 1999. Hans sista film L’Argent (1983) bygger på en berättelse av Tolstoj. Han var en av de stora filmskaparna, likt Tarkovskij, Duras, Angelopoulos, Carné, Bergman, Wenders, Wajda, Alain Tanner och bröderna Taviani.

Bresson: Låt det bli synligt, som utan Dig kanske aldrig blivit sett.”

Igår kväll kom vännen K förbi. Med kyld Casal Garcia pratade vi om döden, vänner och nära som faller ifrån, tidens gång. Han hade med sig böcker han ville lämna, som jag tacksamt tog emot. I morgon kommer mina söner, och på lördag väntar en konsert i det gröna. Spelmannen Jan Johansson växte upp inte långt härifrån…

Tjajkovskijs svit tonar nu sakta ut… Det är dags att gå ut i trädgården och göra som Voltaire. Odla sina pistagenötter, eller hur var det nu han sa?

http://a-bittersweet-life.tumblr.com/post/12424582266/an-interview-with-robert-bresson-from-Cannes

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bresson,_Robert

Publicerat i Film, Konst, Litteratur, Musik, Politik | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Moravia: La vita interiore (1972)

Alberto Moravia 1950I mina bokstaplar har några år legat en roman av Alberto Moravia, Desideria (La vita interiore, 1978) som i Sverige kom hos Bonniers 1980, i översättning av Sören Johansson.  Miljön är Rom. Mor och dotter lever i överflöd, flärd och förljugenhet. En dag hör Desideria en Röst som befaller henne. Från tröstätande tonåring blir hon över en natt en kallhamrad nihilistisk Jeanne d’Arc som systematiskt ”profanerar” allt som tidigare varit tabu i hennes och modern Violas brackiga liv. Berättelsen är filmad med Stefania Sandrelli i huvudrollen.

Alberto Moravia (1907-1990) har jämförts med existensialister som Camus och Sartre. Han var son till en arkitekt, låg på sjukhus under tonåren, läste språk och började skriva redan vid 11 års ålder. Han valde att bli journalist. Levde i Paris, London, USA, Mexico, China och Grekland före kriget. Återvände till Rom efter kriget. Gjorde redan som 22-åring braksuccé med sin debutroman De likgiltiga (1929). Huvudtemat, alienationen i det moderna samhället, har sedan varit ett ständigt inslag i hans böcker. Sexualitet och pengar är andra centrala inslag i Moravias böcker. Han var outtröttligt verksam – skrev både romaner, noveller, skådespel, essäer och reseskildringar. Hans värderingar var socialistiska, och under åttiotalet satt han i Europaparlamentet för kommunisterna. Han avled i Rom.

Ur en intervju med Moravia i The Paris Review: ”Suddenly Moravia enters. He is tall, elegant, severe; the geometry of his face, its reflections, are cold, almost metallic; his voice is low, also metallic—one thinks, in each case, of gunmetal. One detects a trace of unease, shyness perhaps, in his manner, but he is at home in his parlor; he settles comfortably on the sofa and crosses his legs…

‘I should never be able to write a real autobiography; I always end by falsifying and fictionalizing—I’m a liar, in fact. That means I’m a novelist, after all. I write about what I know’….”  (Interviewed by Anna Maria de Dominicis & Ben Johnson)

http://www.theparisreview.org/interviews/5093/the-art-of-fiction-no-6-alberto-moravia

“Whenever I read Alberto Moravia’s interviews, suddenly he comes back into my life as if he was still alive. Alberto’s brief answers, his judgements about people, artists, ideas. He really was very unusual, special in his way of thinking. In his answers he was always unexpected and somehow naïf – somewhere between a child and a wizard. He adored cinema and I know he was quite impressed by the fact that De Sica, Godard, Maselli and Bertolucci had all made very important films out of his novels…” (Alain Elkann)

 http://alainelkanninterviews.com/?s=Moravia

Publicerat i Film, Historia, Kultur, Litteratur, Media, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , , ,

Julinatten

?????????????

Blåklockan i den vinröda natten
mässingslampans svaga sken i sommarfönstret

Juli

Genom fönstret
ljuset från skylten borta vid macken
neongrönt, brandgult
som första ringblomman, och Sprite

I ögonvrån skuggor reflexer i ögonglasen
eller kanske linsen av acryl

Jag lägger ut en gammal text av Milosz
även den har följt mig genom åren
– om lyckan att göra ingenting
peta i jorden
spana mot horisonten
mössan på svaj
”då går man till Maxim
där blir man så intim..”

Den milda vinden och doften av gräs
när jag nyss sträckte mig ut genom vindsfönstret
rosenschersminen där nere
som vräkte ut sin doft
och så – minnet av din trygga kärlek

Humlans flykt över de vackert spridda
högarna av löv
all denna flit
allt detta liv

Publicerat i Litteratur, Mo socken | Märkt , , , , , , , , ,

Hangö hamn – midnatt

Hangö hamn - midnatt

En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak som jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.

Czeslaw Milosz
Översättning: Nils Åke Nilsson

Publicerat i Litteratur, Pensioner | Märkt , , , , , , , , ,

Tua Forsström i mörkret

2014 Kvällsdimma i Mo 2014-06-04 23.06

Mo parish, Helsingland

Jag tror jag läste en första diktsamling av Tua i början av 80-talet. Jag minns det för att jag citerade den i ett litet medlemsblad som hette KOTTEN och som jag vid den tiden prackade på mina då fåtaliga medlemmar i Miljöpartiet. I min röda kommun Sundbyberg. Det var dikten som slutar med ”ljug mig en saga, annars tror jag dig inte”. Ungefär så. När jag nyligen på Söderhamns bibliotek ser en utgallrad samlingsvolym av Forsström till salu, så köper jag den förstås: ”Den finlandssvenska dikten 16” i urval av Tua själv. På Albert Bonniers förlag (2001). Sorgligt men sant så säljer de sina utgallrade böcker för 1 krona/st. För sju kronor fick jag sju potentiellt spännande läsupplevelser. Det är nästan så man går ut med skammens rodnad på kinderna över denna piratskatt. Ack, dessa datortider. Bland mina övriga kap fanns för övrigt en Lars Gustafsson och en Pia Tafdrup…

Fler än jag har torskat på Tua när man läst några av hennes texter. De är direkta på samma personliga sätt som Södergrans och Enckells. Den raka jordnära finlandssvenska sensualiteten. Så har hon också sopat hem de flesta litterära priser man kan få. Det återstår väl bara Augustpriset och Sveriges Radios. Men det är ju inte för sent än.

Nyckelbegrepp hos henne är: LÖGN, DRÖMMAR och REGN. Men där finns också febern, sveket, sorgen och mörkret (och ljuset förstås). Hon tryfferar sin poesi med insprängda citat från andras pennor. Vad skall man då välja för att ge ett smakprov ur Tuas existentiella tankebrygd? Varför inte den här, eftersom jag just nu befinner mig mentalt i Illinois på 1840-talet och skriver om de första svenskamerikanska invandrarna:

”Det finns en dörr mot mörkret, man vänjer sig vid det. Man vänjer sig vid allt: hus och dyrbara urverk. Man kan sitta på trappan och tänka på tåg som avgår från de stora stationerna i Europa. Kvarglömda handskar. Doften av flox. Det prasslar utanför ljuskretsen: djur råkar passera. Med kärlek minns jag de skräpiga små samhällena med optimistiska namn, längs vägen i den violetta kvällen över prärien. Hård sol i motellrum. Säkerhetsföreskrifterna på väggen: ”Om Ni är döv, och Er medresenär är blind…” Jag stannade för länge i skogen. Jag ringer ofta polisen, det lönar sig inte att ringa polisen, det är som det är.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tua_Forsstr%C3%B6m

 

Publicerat i Litteratur, Mo socken | Märkt , , , , , , , , ,

Från Rue Mouffetard till Hallarna

Rue_MouffetardDe passerade Pont Saint-Michel, och Louis vid högra skakeln sköt på av alla krafter. Han skulle så gärna ha velat gå mellan skaklarna och köra kärran ensam, men han vågade inte be om det. Justitiepalatset stod mörkt och tomt och bårhusets port antyddes bara av svagt och glåmigt ljussken. Efter bron vid Börsen, hade verksamheten kommit igång, och flera omnibussar stod beredda att avgå. Sedan, på Rue des Halles, hördes alla möjliga sorters ljud och man kunde se tvåhjuliga hästkärror, fullastade med pyramider av kålhuvuden, med morötter eller spjälburar fulla av levande höns och kaniner. Människorna här var klarvakna, för dagen hade börjat för länge sen – för många av dem före midnatt. Från de gasupplysta hallarna strömmade ett jämnt oväsen, ett oavbrutet surr av skrik och utrop, svordomar och skratt, och längre bort stod ett litet tåg uppställt med vagnar uppradade bakom det fridsamt ångande lokomotivet. – Har du ont i fötterna? – Nej, mamma. – Du fryser väl inte? Han hade inte ont i fötterna, han frös inte, och han upplevde det underbaraste äventyret i sitt liv. Hans näsvingar darrade, men han lyckades inte uppfatta alla dofterna som förändrades var tionde meter. Där fanns grönsaker, frukt, fågel, ägglådor överallt, på trottoarerna, på körbanan, fullt inne i hallarna, och allt var i rörelse, hopades på ett ställe för att sedan transporteras till ett annat…

Ur LE PETIT SAINT av Georges Simenon (Paris 1965). ”Det lilla helgonet” är säkert Simenons bästa roman. Det finns något dröjande och ömsint i hans saklighet och detaljrikedom som säger att han måste ha tyckt om att skriva den.” (Kerstin Ekman i AB). Om en ensamstående grönsaksförsäljerska och hennes sex barn på Rue Mouffetard i 5:e arondissementet i Paris, vid förra sekelskiftet. Vi får följa familjens vardagsliv och de sinsemellan olika barnens väg till vuxenlivet. Huvudpersonen, den kortväxte och drömske sonen Louis mobbas i skolan men lever i en egen värld. Han blir sist ut ur boet. Hans väg blir konstnärens… Bara beskrivningen av livet i Hallarna är värd läsningen…

Publicerat i Historia, Konst, Kultur, Litteratur, Språk | Märkt , , , , , , , , , , , , , ,

EU-valet: Många märkliga yrken – var är folket?

Apple blossom time , 2014-05-22Samhället förändras. Långsamt eller snabbt – ja det är en definitionsfråga. När jag tittar på årets valsedlar till EU-parlamentet, så slås jag av samma plötsliga insikt man kan få när man plötsligt ser en person på TV som har åldrats påtagligt sen sist. Aj sjutton – så gammal den har blivit. Och nu valsedeln – så märkliga/konstiga yrken vi har fått! Jag plockade med mig åtta av partiernas sedlar hem för att skärskåda i detalj. Glömde ta hem moderaternas, och det parti jag själv röstade på. Men urvalet räcker gott för att demonstrera min tes. Här finns:landsbygdsutvecklare, organisationsförenklare, senior rådgivare (!), TV-programledare, MR-strateg, boendestödjare, mångfaldsstrateg, cirkuslärare, kommunikatör, fredsrådgivare, HR-specialist, storkökskonsult, internationell samordnare, jägare, nationell hemlöshetssamordnare, riskcontroller, investeringsrådgivare, integrationsplanerare, chefsstrateg, verksamhetsledare, skribent, dansare, och en föräldraledig.

Titelsjukast är de på Junilistan. Yrke eller titel har förresten alla partiers kandidater. De flesta har också geografisk uppgift om ort – utom Piratpartiet. De tycker ålder är viktigare. Åldern skippar Folkpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Junilistan.

Medelklassen dominerar valsedlarna. Antalet kandidater från golvet – i industri, vård, bygg och transport, är mycket få. De verkar vara inpetade mest för syns skull. Sverigedemokraterna utmärker sig med ett vårdbiträde och en lastbilschaufför på de två första platserna, båda från Småland. Ett par pensionärer och ”fd” som skall representera 1½ miljon väljare finns också. De politiska sociologerna och statsvetarna i Göteborg har fått nya data att jobba med. Det vore intressant att se deras eftervalsanalys. Många ledare, chefer, egenföretagare, strateger och rådgivare/konsulter e’re.  Är det enbart dessa välbetalda människor i karriären som skall föra vår talan i Bryssel och Strasbourg?

Publicerat i Historia, Media, Politik | Märkt , , , , , , , ,

Musikens pärlor (13): Bobby Rydell – Sway

Rydell hitsI can here the sound of violins, long before, it begins…” Ja, så kan det vara ibland i förtrollade ögonblick. Schysst poesi är det, och en hitlåt som kan få den mest hopplösa dansör att börja sprattla med benen. Den var en hit 1960 påstår lexika, och inte alls det där året när jag var en snaggad Swede och gick i Catalina Junior High i Tucson 1957, som jag gått omkring och trott! Tur att jag kollade. Hjärnan möblerar om minnena lite hipp som happ ibland. Jag var alltså 16 bast när den blev en hit här i Sverige. Man gick i realskolan i Blackeberg. Många har gjort Sway på platta. Dean Martins version är inte dålig, men Bobby Rydell har allt – suget, värmen, texten, nostalgin. Allt sitter på plats. Så tryck på startknappen som drar igång violinerna, och sväva ut över golvet… Jag köpte aldrig plattan, men man återvänder till låten år efter år. Ett favoritgodis du aldrig tröttnar på.

http://www.youtube.com/watch?v=5fcESXNGWjQ

http://www.youtube.com/watch?v=vIfs0NNVZDA

Publicerat i Kultur, Musik, Skolan | Märkt , , , , , ,

Försvaret: Kvartetten Sorglösa Brunn

l Levitan Hay Stacks in MoonlightDet vilar ett pinsamt skimmer över den regering som nu i snart åtta år avlövat och monterat ner det svenska försvaret. Idag publicerar kvartetten ett yrvaket försök att gjuta lite nytt liv i det svenska försvar man ansträngt sig så hårt och länge för att rasera. De är förvisso inte ensamma ansvariga för att ha lagt ner regementen och flottiljer, inte alls. De har haft ett brett stöd i riksdagen. Men – ministären Borg & Reinfeldt har drivit skrotningen, och de har agerat metodiskt och ihärdigt. Åttio ofattbara miljarder till NUON släppte man iväg utan att ens blinka. Ett stick gjort på ett kick. Men svältkuren och nonchalansen riktad mot den svenska Försvarsmakten var desto mer metodisk och långsiktig.

Den här makalöst obegripliga processen måste bero på att svenska riksdagsmän och -kvinnor satt och sov på alla historielektionerna i skolan. Ty Historien lär oss att ingen, ingen fred är någonsin beständig. Joda, efter perioder av konflikter och krig kommer perioder av fred. Men så småningom blossar alltid nya oroshärdar upp. Nya stollar och neanderthalare lyckas ånyo gripa makten någonstans. Och det gäller tyvärr även i vår högteknologiska tid. Vi behöver bara se oss omkring i dagens mediarapportering. Världen är full av förtryckare, ledare som ihärdigt stampar på mänskliga rättigheter, grupper med separatistiska drömmar, och människor hungriga efter revansch för oförrätter generationer tillbaka. Långsintheten är historiens gift.

Medan vårt lilla svenska ”modernistiska” yrkesförsvar skickades ut att öva sina färdigheter i främmande länder på bekvämt avstånd från hemlandet – i Afghanistan, och över Libyen – bubblade nya konflikter en liten aning närmare Norden mot en kokning som skulle väcka sjusovarna i det slocknade folkhemmet.

Ja, så har nu de fyras gäng i Rosenbad slängt ihop en i deras tycke lagom saltad soppa som de tror skall lugna väljarna. Jag tror de underskattar oss. Jag tror de flesta av oss vill ha tillbaka en Allmän värnplikt, ett försvar byggt på solidaritet från grunden, där alla får vara med, män som kvinnor. Tanken är ingalunda ny. Det skulle vara alldeles utmärkt lagom att göra sex månaders samhällstjänst när våra ungdomar står på tröskeln till arbetslivet. Det bleve en träning både i ansvarstagande, sammanhållning och lärande av nya färdigheter som sedan vore en merit också i yrkeslivet. Militär eller civil samhällstjänst – båda alternativen måste finnas. Det är lika viktigt att kunna försvara sin stad och sitt land som att vårda sina sjuka, gamla och barn.

Vi må nu hoppas att nya klokare krafter får ta över ansvaret att leda oss i detta i höst. Jag hoppas att även De Gröna och vänstern inser att vi behöver en ny försvarsdoktrin som håller mycket länge, och inte bara i en mandatperiod. Och käre Voltaire, vi lever fortfarande inte i den bästa av världar. Det hajar även en femteklassare.

Publicerat i Äldreomsorg, Historia, Media, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , ,

Musikens pärlor (12): Georges Moustaki – La Femme qui est dans mon lit

Georges-Moustaki 2Och det hände sig vid den tiden att jag träffade en flicka som hade bott i Paris och pluggat på Sorbonne och pratade flytande franska. Själv var jag snarare anglofil, men för den skull inte ointresserad av medelhavets kulturer och fransk musik.. Hon hade från åren i Frankrike med sig hem en platta med den för mig totalt okände Georges Moustaki. Sången var Le Métèque –  den melodi han antagligen oftast förknippas med. Han kom till Paris vid 17 års ålder, och är idag lika självklar i fransk musikhistoria som Piaf, Juliette Greco och Aznavour. Han var av judisk börd med föräldrar som från Korfu flyttade till Alexandria, där Moustaki växte upp. Han föddes 1934 och dog i Nice så sent som förra sommaren, 2013. Av alla skivor jag lyssnade till det där året på 70-talet så var det Moustaki som gjorde störst avtryck hos mig. Jag skaffade senare i livet flera av hans LP-skivor. De innehåller så många fina ballader att det är svårt att välja en. Men jag stannar här för den stillsamma balladen om alla åren som går – och kvinnan i din säng som inte längre är tjugo år. La Femme qui est dans mon lit (Sarah är den egentliga titeln). Serge Reggianis version är inte dum den heller, men för mig gäller Moustakis egen mjuka version.

La femme qui est dans mon lit, n’a plus 20 ans depuis longtemps, Les yeux cernés Par les années Par les amours, Au jour le jour La bouche usée, Par les baisers Trop souvent, mais, Trop mal donnés Le teint blafard, Malgré le fard Plus pâle qu’une, Tâche de lune La femme qui est dans mon lit N’a plus 20 ans depuis longtemps Les seins si lourds, De trop d’amour Ne portent pas, Le nom d’appas Le corps lassé, Trop caressé Trop souvent, mais, Trop mal aimé Le dos vouté, Semble porter Des souvenirs, Qu’elle a dû fuir La femme qui est dans mon lit N’a plus 20 ans depuis longtemps Ne riez pas, N’y touchez pas Gardez vos larmes, Et vos sarcasmes Lorsque la nuit, Nous réunit Son corps, ses mains, S’offrent aux miens Et c’est son cœur, Couvert de pleurs Et de blessures, Qui me rassure…”

http://www.youtube.com/watch?v=yl4Z5GEZpjg

http://www.youtube.com/watch?v=4iWkBXav46I

Publicerat i Kultur, Litteratur, Musik, Språk | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Musikens pärlor (11): Sven-Bertil Taube – Vilsna fåglar

På himlen ser jag vilsna fåglar, som vänder åter ur en dröm, en dröm om evighet och kärlek, en kärlek som är hav, och vind och ström…” skaldade Lars Forssell på Mario Trejos originaltext Los Pajaros Perdidos. Den tonsattes av Astor Piazolla, och sjungs på en genomgående fin LP med Sven-Bertil Taube. Så här beskrivs skivan av Måns Ivarsson, Svensk-Argentinska Tangoföreningen, Tango Norte: ””Sven-Bertils och Lars Forssells tangoskiva (både på vinyl och CD) med svart omslag heter kort och gott Tango. Den spelades delvis in i Buenos Aires och gavs ut 1990. Bandoneonisten Nestor Marconi, som har ansetts vara den kanske mest framstående i generationen efter Piazzolla, stod för arrangemang och musikalisk ledning. 14 tangomelodier med svenska texter av Lars Forsell framförs av Sven-Bertil Taube. Sonen och tonsättaren Jonas Forsell bidrog också till den musikaliska utformningen. I Lars Forssells litterära program ingick att blanda högt och lågt. Att ta sig an och tolka tango under 1980-talet, när den vaknade upp ur sin politiskt betingade slummer, var helt i linje med hans övriga verk. Tangomusikens alla sångtexter, som baseras på ett ymnigt bruk av lunfardo, hamnstadens gatuslang, utgör en ofantlig och kaotisk tablå över livet i Buenos Aires. Lars Forsell satte fokus på tangons texter med sitt lyriska men ändå direkta språk. Ett poetiskt arv från Taube interfolieras av ett mer skärande allvar som kanske kommit närmre tangons mörkare och sannare väsen… ”. Det finns andra som sjunger den på svenska nedan, Ölands Musikteaterskola: (Bild: Norrbottens-Kuriren)

http://www.youtube.com/watch?v=2QgWwH5KrBI

 

Publicerat i Litteratur, Musik, Språk | Märkt , , , , , , , , ,

Musikens pärlor (10): Gisela João – Voltaste

Gisela Joao

Jag tror bestämt det var på Ulf Bergqvists blogg Tema med variationer som jag första gången såg Gisela Joãos namn. En i raden av unga nya fadoartister som nu finns att höra för den som älskar fado. Först trodde jag att det var i hans bok Fado – en vägvisare till musiken och musikerna (GML Förlag), men Ulf berättade häromdan att jag mindes fel. Jag blev i alla fall nyfiken och hittade henne snabbt på YouTube. Där fanns fräscha snygga videoinspelningar och Gisela med en mörk intensiv röst. Jag är ingen stor kännare av fado, men har skaffat mig vissa favoriter sen jag besökte Lissabon 1984 och hörde Fernando Mauricio, Martinho och Maria de Fatima. De jag lyssnat mest på är Katia Guerreiro, Fernando Farinha, António Zambujo, Berta Cardoso, Misia (lyssna på Garras dos Sentidos)  – och Amalia förstås. Katia eftersom jag såg henne på Södra Teatern för några år sedan. Farinha mest pga hans otroliga inspelning av Belos Tempos.

Efter ett par kvällars lyssnande på YouTube nyligen fastnade jag för Giselas version av Voltaste, och jag provade sen att höra samma sång med säkert ett dussin andra fadistas – nästan alla kvinnor. Maria da Fé är inte heller illa – de har bara lite olika attack i sina tolkningar. Voltaste – det handlar om att komma tillbaka till sin älskade…

Ulfs fina blogg hittar ni här. Där hittar ni mycket – poesi från Renaissansen t.ex!

Gisela Joao: http://www.youtube.com/watch?v=bYVIHYXAcCs

Maria da Fé: http://www.youtube.com/watch?v=LeoAUbF8ss4

Celeste Maria: http://www.youtube.com/watch?v=Gyf-kHCwutU

Publicerat i Musik, Språk | Märkt , , , , , , , , ,

Manhattan eller Berlin? Sumpan 2014…

Swedbank 2014-01-27 Sbg

 Sundbyberg är som många vet Sveriges  till ytan minsta kommun. Ett tag såg man en slogan på stadens affischpelare: Småstan i Storstan. Men det var ett tag sedan. OK, den används fortfarande av somliga som ett slitet mantra. Att vi åter är Sundbybergs Stad efter att många år varit degraderade till Sundbybergs kommun är helt i sin ordning. Men nu har utbyggnaden av Sumpan övergått från trav till galopp. Efter att SE-bankens ”finlandsfärja” till huvudkontor smälldes upp i Rissne har vi nu också fått Swedbanks HK intill stackars Lilla Alby. Den liknar en rymdstation från Star Wars mera än en arbetsplats för människor. Har arkitekterna fått fnatt? Och varför accepterar våra folkvalda att de stolligaste förslagen anammas, och får byggas och förfula staden? Förmodligen för att majoriteten i fullmäktige gillar tanken på Sundbyberg som ett nytt Manhattan. Strunt samma om det är fult, bara det är ”modernt”. Kanske ska nästa generation kommunalråd ta upp kampen även med Shanghai och Hongkong? Det vore väl en härlig s.k. utmaning. I Sveriges minsta kommun. Meningen var ett tag att vi skulle föräras även Nordeas huvudkontor – i kvarteret Fröfjärden vid Ursvikskrysset – men där fick nån ändå kalla fötter till sist.

Den totalt förändrade synen på Sundbyberg och den tidigare så omhuldade småskaligheten, förklaras förstås av vilka personer det är som idag styr i Sumpan. Trubaduren Olle Adolphson fick ganska rätt i sin framsynta visa om Gamla 34:an. Nu sitter vi där och hurrar och tycker skjortan är aningen trång, i våra modernistiska bunkrar av glas och betong (och plåt). Och vårt nuvarade kommunalråd är en gosse i tiden. Han kommer inte den kringlande långa vägen från HSB som salig John Olof Rosander. Han är inte heller elektriker från Norrland som Owe Holmberg, som styrde under min egen tid i kommunstyrelsen och fullmäktige. Nej, ständigt leende kommunalrådet Jonas Nygren är handplockad från konsultbyrån Springtime. Det är konsulter, ekonomi-nissar och datafolk som styr och ställer idag, och eftersom vi inte har nån lokal mediagranskning värd namnet i våra kranskommuner runt Stockholm, så har väljarna dålig koll på vilka de själva har valt att styra.

Allt är inte bort-i-tok. Jag gillar tvärbanan – att vi åter har fått spårvagnar i Sumpan. Själv minns jag med välbehag känslan att stiga ombord på Spårvagn 15 vid Esplanaden på 1950-talet i vagnar med träinredning och mässing, och sätta sig i godan ro i väntan på att vagnen skulle knöla igång och glida utmed Järnvägsgatan, innan den tog sats uppför Fredsgatan och stånkade in mot stan. Signalfabriken blev också till slut en hyfsat bra lösning, och på sikt kan nog även Torget bli en fin plats att mötas och vistas på. Nu är det mest transitpassage till Bolaget och butikerna på Landsvägen när man kommer upp ur det sunkiga hålet under järnvägen. Nedgrävningen av järnvägstrafiken under jord blir nu också av – äntligen. Jag motionerade själv om detta redan på 1980-talet. Men om man idag har på tok för yviga visioner så hade man förr lite skralt av den varan. Sossarna behövde då inte lyssna på andra partier, utan kunde ta allt piano molto.

Kommunstyrelsens ordförande Jonas Nygren (s) försummar aldrig att brösta sig över den lilla stadens våldsamma tillväxt: ”Sundbyberg är Sveriges snabbast växande kommun, nya bostäder byggs och nya jobb skapas hela tiden. Signalfabriken har öppnat och tvärbanan har börjat rulla i Centrala Sundbyberg. Med Swedbanks flytt kommer 2000 nya jobb…” Så lät det i julhälsningen till medborgarna. Där berättas för all del också om satsningar på nya äldreboenden och ett allaktivitetshus för ungdomar. Jaja, det är eftersatta områden och bättre väldigt sent än aldrig. Likt den ständigt leende finansministern Joakim von Borg vill man nu också i Sumpan göra ett tappert försök att börja anställa anständigt med personal och gödsla lite lagom med flis över skolorna som länge har varit sorgligt försummade. Så dags nu inför stundande val. Inte snyggt. Den nya generationen politiker betraktar stat och kommun som företagskoncerner, och lagom till valet skall väljarna/aktieägarna blidkas med lite extra lull-lull och symboliska krafttag för att ledningen skall få behålla sina jobb. Men den offentliga sektorns uppgift är och förblir att ge god samhällsservice till allmänheten, den är ingen spelplan för kamrerssjälar som Borg & Reinfeldt och megalomana arkitekter.

Den nuvarande styrande kvartetten s-mp-c-kd i Sumpan tycks ändå vara lite skuldmedveten över sina försummelser under mandatperioden, och den haltande demokratin. I infobladet Dina Pengar – allt om budgeten 2014 vill man bjuda in till dialog med väljarna, och man tävlar i välvilja när det gäller en upprustning av skolor och förskolor. Jovisst – det är hög tid att ungarna slipper gå i plugget i provisoriska baracker som dom bränner ner i frustration, eller blir förvisade till lokaler i industri- och kontorsmiljöer. I en välmående stad eller kommun bör skolan vara den finaste byggnaden med den bästa arbetsmiljön. En permanent trygg miljö där samhörighet, solidaritet och arbetsro får råda. Och garanterat kemiskt fri från gamar i buskarna som ruvar för att göra  vinster på verksamheten.

Tiddeli-pom, sa Puh, och släppte ner en pinne i strömmen… och så sprang han med Nasse till andra sidan bron för att se vems pinne som kom fram först där nere… (Bild: Swedbanks kontorskomplex på Landsvägen i Sumpan)

Publicerat i Äldreomsorg, Äldreomsorg, Historia, Konst, Kultur, Litteratur, Media, Miljö, Politik, Skolan | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer